Konstutbildade Magnus Engström har ambitioner utanför den traditionella konstvärlden, han pratar om att skapa film och litterära texter samtidigt som hans första serieroman (eller kanske snarare novell) ligger klar. För även om "Luftspår" är 144 sidor lång får den aldrig något romandjup. Varje sida har en bild med kort text till. Det är snyggt. Men varken personer eller handling fördjupas bortom det ytliga.
Magnus Engström, med rötter i Linköping, har förlagt denna debutboks handling till Gotland. Två personer söker upprättelse, vill göra rätt och hitta hem i sina roller som människor. I centrum står letandet efter jaget men också en diffus kriminalhistoria.
"Luftspår" är vacker i sin grå bildvärld. Bilderna skapar stämningar. Stämningar som Magnus Engström effektivt förstör med sina texter. Orden faller fel, försöker vara poetiska och tänkvärda men når inte fram, berättar varken en spännande historia eller fördjupar de starka bilderna. De punkterar "Luftspår" så att luften sakta pyser ur läsningen.
Nästa gång ska nog Magnus Engström låta någon annan skriva manus och koncentrera sig på bilderna. Då kan det bli riktigt bra.
MATTIAS AHLÈN