Samtid och alienerad storstadsverklighet, kontaktlöshet och identitetslöshet är de bärande ingredienserna i den kortroman med vilken den tyska författaren Silke Scheuermann introduceras på svenska.
Handlingen som kretsar kring två vuxna systrar låter sig enkelt sammanfattas: En lillasyster, som också är den som för ordet i romanen, söks upp av sin storasyster som hon inte längre umgås med. Storasyster visar sig vara svårt alkoholiserad. Lillasyster har ett kort förhållande med storasysters pojkvän. Ett slags pseudoliv utspelar sig på vardagens olika scener - jobbet, baren, simhallen där alla inblandade uppträder som vore de statister i sitt eget liv, bara på besök i verkligheten.
Ibland flyger en fågel olycksbådande mot någon glasruta. Romanen slutar med att lillasyster får köra storasyster till en klinik för avvänjning. Ingenting tyder på att de skulle ha kommit varandra närmare. Men riktigt säker kan man inte vara.
Det är nog inte heller meningen i en roman som med en sådan perfekt disciplin i gestaltningen skildrar en handfull människor som känslomässiga autister. Händelserna avlöser varandra, ibland i nästan drömlika sekvenser, utan att förklaras, replikskiftena går in i varandra utan pratminus, ingenting skrivs läsaren på näsan, vilket är befriande. Man anar hos den yngre systern, jag-berättaren, en längtan efter mening och sammanhang i en fragmenterad tillvaro - men bara mellan raderna. Det är där allt utspelar sig.
Den yngre systern, som redan i romanens inledning konstaterar: "Jag är ingenting", iakttar sig själv och omgivningen med reflekterande distans och med en tilltagande känsla av overklighet.
Den blir mycket påtaglig i Scheuermanns komprimerade berättande - i mitt tycke romanens styrka. Det utmärks av en ordknapphet som känns alldeles självklar och av en lakonisk avvägdhet som är träffande och suggestiv, ibland iskall: "Jag lämnade badrummet som det var och gick in i vardagsrummet där jag satte på teven. De sena nyheterna. En ung kvinna hade fött nio barn och kvävt vart och ett av dem direkt efter födseln. Jag somnade."