Har ni fattat att Israel faktiskt har medgett organstöld?
Ni minns stormen som ven runt frilansjournalisten Donald Boströms beryktade kulturartikel i Aftonbladet i augusti.
Han hävdade att israeliska soldater stjäl organ från dödade palestinier. Han kopplade också, underförstått, till olaglig organhandel i USA med en rabbin inblandad.
Många debattörer pekade på luckor och brist på bevis, samt på att det fall han tog upp var gammalt, från 1992. Boström anklagades för att anspela på gamla, antisemitiska myter om judar.
Det blev till och med diplomatisk kris mellan Israel och Sverige.
Tonläget var skrikhögt.
I söndags skrev Jan Guillou i Aftonbladet: "Det var alltså sant att det fanns en omfattande och systematisk illegal trafik med skjutna palestiniers organ i Israel. Avslöjandet kom i israelisk tv i december och väckte stor uppmärksamhet i hela världen. En världsnyhet, alltså. Dock inte i Sverige."
Vad? Stämmer det?
Går tillbaka och söker, jo, en högt uppsatt militärläkare erkänner, organ togs verkligen på 1990-talet, men inte bara från döda palestinier, utan också från israeliska civila och soldater samt utländska arbetare utan de anhörigas medgivande. De ska ha använts till vården av israeliska soldater.
TT skrev om det och i Corren vi hade en tvåspaltig artikel på Världen-sidan 22 december. Säkert hade många andra tidningar samma artikel.
Men inte blev det nåt stort hallå, inte.
Guillou menar att "En förklaring till denna säregna svenska nyhetsvärdering är att ett stort antal av våra liberala politiker, ledarskribenter och kulturjournalister nu sitter med hög dumstrut på huvudet".
Kanske ligger det något i det. Men jag kan också se fler tänkbara förklaringar.
1. Nyheten försvann i julstressen.
2. Det är ärligt talat inte så glasklart att Boström har rätt, rakt av. Några kopplingar till organhandel i USA har till exempel inte visats. Läkaren nekar bestämt till försäljning.
Men nåt är det ju, nåt är det definitivt. Det stör mig att nyheten om organhandeln som kom i december, som spreds av tillförlitliga medier som Tidningarnas telegrambyrå, inte fick mer genomslag.
Ändå mer störd blir jag när jag läser fackförbundstidningen "Journalisten" där Boström säger: "Mötet med Israels medier blev en befrielse. Det var som dag och natt i förhållande till Sverige. De lyssnade till mina argument, gjorde inga fulredigeringar av vad jag sa, och använde mig inte som slagträ. Jag fick kritiska frågor, men fick tala ut och vad jag vet kallade ingen i medierna mig antisemit."
Den enda slutsats jag kan dra är: Väldigt illa skött historia av oss svenska journalister. Vi borde skärpa oss.
*
I Åsas mejlbox
"Vem granskar Google? Jo, det gör tidskriften Fokus. Läs senaste numrets 'Bolaget som predikade godhet har blivit mästare i skatteplanering'."
Jacob i Mjölby