Den korta samlingen "Pappas resväska" från 2007 med tre nedtecknade tal, bland dem Nobelprisföreläsningen, var en puttrig liten bok där Orhan Pamuk funderade och betraktade litteraturen och sin fars liv bland annat. Nu kommer en essäsamling med framgrävt material från byrålådor, tidningsartiklar och en nyskriven kort berättelse.
I "Andra färger" samsas krumelurer om hans lilla dotter, jordbävningar, Istanbulm, släkt, resor, konst, texter om hans romaner och favoritförfattare.
Bäst tycker jag att den nya kortnovellen med stoff hämtad (med stor sannolikhet) från hans egna uppväxt liksom intervjun där Pamuk får svara The Paris Review angående författarskapet och hans speciella situation i Turkiet.
Bra är också essäerna om Dostojekvskij, Tristram Shandy och de andra litteraturrelaterade texterna även om det inte är det häftigaste och mest djuplodande vi träffat på.
Problemet med ihopsamlat material är att det inte alltid går att hålla intresset vid liv hela tiden. Inte helt rättvist heller att bedöma en bok som man läser från pärm till pärm, som säkert skulle bli bättre med en liten bit då och då. Men i ärlighetens namn borde nog redigeringen varit tuffare om så utsållningen skett från 30 års skrivande som här. Drygt 70 texter kunde varit långt färre.
ÖRJAN ABRAHAMSSON