NY BOK
Ulf Nilsson: Den onda kraften
Bonnier Carlsen
Antagligen gillar jag Ulf Nilssons senaste ungdomsbok, "Den onda kraften". Än så länge är jag osäker. Särskilt trovärdig är den inte. Ibland nästan hopplöst konstruerad och med ett par fånigt tillyxade ironiska vuxenporträtt. Och ändå finns något sympatiskt som fångar direkt och som också håller i sig.
Berättelsens utgångsidé, ett annorlunda behandlingsprojekt initierat av de sociala myndigheterna är i och för sig inte helt och hållet otrolig. Totalt osannolik (men mer läsvänlig) är däremot den form det hela ges av författaren.
Martin och Grace ingår i en grupp yngre tonåringar med störda hemförhållanden, som genom att tillsammans möta och hantera oväntade situationer bättre ska kunna konfrontera sina egna problem. Ändamålet är terapeutiskt och medlen är ... tja, tämligen äventyrliga.
Projektet (diffust förlagt till Vadstena och Alvastra) är uppbyggt kring besök på olika stationer: Ett bårhus, en natt under bar himmel, en annan på ett slott och så vidare. Noggranna instruktioner finns, men naturligtvis tar barnen saken i egna händer och vrider handlingen åt helt oväntat håll.
Nej, trovärdigt är knappast rätta ordet, även om barnens hemmiljö -- föräldrar som super, misshandlar, utnyttjar -- är nog så verklig. Spännande är ett bättre ord. Ömsint ett annat.
Och nu har jag bestämt mig. Jag tycker om "Den onda kraften".