Östgötakonst med humor och vitalitet

Märkligt nog har de båda salongerna mycket olika innehåll och det ger publiken en möjlighet att se vilken räckvidd östgötakonsten har just nu. Jag tror att jag aldrig tidigare har sett en sådan kraft och ett sådant självförtroende samt en sådan bredd i regionens konst.

De 39 inbjudna utställarna på Passagen anmodades att fundera på konst och politik och då blir konstnärernas ekonomi en central fråga, men också den konstpolitiska modellen med portfölj eller koffert med pengar, som fördelas regionalt.

Det senare har Joannne Posluszny Hoffsten tagit fasta på i en skulptur byggd av bemålade resväskor och hattaskar med titeln "Destination Mallorca Fredrik Chopin och George Sand". Hon anspelar på den romantiska flykten till Mallorca, som George Sand skildrat i en romansvit. Det är en skulptur som lyfter hela konsthallen samtidigt som den är lika bräcklig som deras kärleksförhållande kom att bli.

Som kontrast står Tommy Jerhammars skulptur "Öppen begränsning", ett inramat tomrum, som betraktaren själv får fylla med innehåll.

Lillevi Hultman överraskar med en skulptur i form av ett hus, insnärjt i orange stängsel och fullkomligt oåtkomligt, likt en fjärran hägrande gästbostad. Jan Erik Frisendahl noterar "Mitt konstnärliga arbete är lättare gjort än sagt" och visar en mekanisk äppelskalare betitlad "I st f Larssons fru".

Många av konstverken har en ironisk ton eller ett lekfullt ackord, som ger utställningen en lättsam ton som "Ubåt", en skulptur och en video av det till Ödeshög nyinflyttade konstnärsparet Lisa Jeannin och Rolf Schuurmans.

Men det är måleriet som dominerar och färgexpressionismen, som varit framträdande i den östgötska konsten lever vidare. Jan Davidssons målningar driver färgen till en oerhörd uttryckskraft och detsamma gäller Dag Källmans och Olle Schmidts bidrag. Svalt och intellektuellt är Morgan Johanssons stiliga självporträtt, beledsagat av texter om konstnären som obetald idealist.

Men det finns också konstverk med mörka drag i allt det färgstarka och humoristiska. Björn Svensk har några fina teckningar med outgrundliga hål, anspelande på en låttext "alla mina vänner är inte döda eller i fängelse" och Bertil Almlöf visar ett par av sina nya målningar med vrak på Vätterns botten, där man förnimmer förintelsen genom skimrande vatten.

Det är sålunda en utställning som trots temat präglas av det individuella uttryckssättet och som ger oss förutsättningar att komma åt den östgötska bildkonstens status. Överraskande stark och mångfacetterad, färgromantisk och vital men med nästan avsaknad av filmmediet.