Östsams kulturplan - en bidragfälla?

Som helhet andas kulturplanen en oanad storebrormentalitet.

Den har åtminstone tre förutsättningar: statens kulturpengar till regionen, den regionala utvecklingsplanen (RUP) och tankepaketet om de så kallade kreativa näringarna. En fjärde skulle vara ambitiösa politiker och tjänstemän på Östsam.

Kulturplanens försök att framställa hela kulturområdet som ett utvecklingsprojekt styrt av Östsam under ledning av Lars Eklund (kd) och den så kallade K2 gruppen andas så mycken god vilja att man baxnar.

Östsam har fått kulturens pengapott till skänks och tänker förvalta den till regionens fromma, förutom de pengar som redan till största del går till de stora kulturinstitutionerna i länet.

Det man vill åstadkomma i kulturplanen är att utveckla allt, bokstavligen allt på kulturområdet; hemslöjden, samverkan, kultur i skolan, kulturstrukturen, konstnärlig kvalitet och förnyelse - man vill kort sagt styra hela kulturpolitiken på ekonomisk grund. Det är inte lite det.

Då inställer sig frågan: Finns den kulturella/konstnärliga kompetensen hos Östsams tjänstemän att ta sig an denna mastodontuppgift? Förutom hos ett antal områdeskonsulenter som har blivit tjänstemän?

Det kulturplanen konsekvent blandar ihop är kultur och konst med dess byråkrati. Alltså mål och medel. Det visar sig till exempel när Östsam inledningsvis beskriver sig själv som kulturaktör. Det övergripande målet för kulturen skall vara bland annat att :

# Positionera Östergötland nationellt och internationellt.

# Utveckla Östergötlands roll i ett storregionalt sammanhang och stimulera ett dynamiskt företags- och innovationsklimat i Östergötland.

Lovvärt kanske. Men - skall kulturen tjänstgöra eller har den ett egenvärde, som man också skriver på ett annat ställe. Kulturplanen liknar en aning en encyklopedi över östgötskt kulturliv, nästan allt är nämnt och nästan inget glömt. Precis så omfattande är denna plan.

Vi kulturarbetare och konstnärer kan känna oss delaktiga i något stort men kan bara hoppas att inte idén om en gigantisk kulturbyråkrati inte är större än viljan att främja kulturen.

Det kulturplanen saknar är något väsentligt för kulturen och konsten - att den får utvecklas fritt på egna villkor. Kulturplanen inger tron att Östsam kan utveckla kulturen till något bättre, "främja dess kvalitet och konstnärliga förnyelse", som det skrivs.

Alltså, kulturplanen är instrumentell i förhållande till övergripande politiska mål, trots påståendet att kulturen har ett egenvärde.

Som kulturarbetare i vid mening undrar man vilken nytta man själv har av denna plan och dess prioriteringar beträffande kulturella satsningar?

Det finns uppenbarligen risk att vi i Östergötland får två slags kulturer.

Den ena som anpassar sig till kulturplanen i stort och som kanske anses utvecklingsbar, uppfyllande kriterierna för kvalitet och förnyelse och därmed ekonomiskt bidrag, samt en annan som inte gör det.

Snart kan titeln legitimerad bidragsmottagare läggas till i konstnärernas CV.

Denna omfattande plan, som i mycket är en kulturens lägesbeskrivning, borde kanske ersättas med konkreta utvecklingsförslag och inte minst kulturella visioner.

Här är några från mig:

# Skapa en högre konstnärlig utbildning (högskola) i regionen.

# Inför en villkorsregel att alla bidrag till kulturinstitutionerna till 5 procent förbehålls samarbetsprojekt med fria kulturutövare och konstnärer.

# Inrätta arbetsstipendier och projektutvecklingsbidrag.

# Bevaka att 1-procentsregeln vid nybyggnation i kommunerna upprätthålls.

Som den ser ut nu riskerar kulturplanen att öppna luckan till en kulturpolitisk bidragsfälla där allt fler slåss om bitarna av den gamla bidragstårtan.