Bara en lampa svajar till knyter det sig snart rejält i magen på biobesökarna. "Insidious" betyder opålitlig, lömsk och det blir snart väldigt tydligt att allt inte står rätt till i det hus som Josh, Renai och deras tre barn flyttar in i. När parets äldsta son råkar ut för en olycka på vinden och hamnar i koma börjar märkliga saker att hända. Det allra märkligaste är kanske att fenomenen fortsätter trots att familjen snart väljer att fly till ett nytt hus.
"Insidious" innehåller inte särskilt mycket blod och mord utan förlitar sig mer på visuella och ljudmässiga skrämseleffekter. Möjligen skulle man kunna ta den för en kärleksfull blandning av "Poltergeist" och "Huset som Gud glömde", med en liten blinkning mot spökkomedin "Ghostbusters".
Någonstans i mitten, när alla de mystiska fenomenen förklaras med en lång harang som innehåller ordet "astralkroppar" och en rödfärgad demon med naglar av stål dykt upp börjar jag tänka att den här filmen ändå är rätt fånig. Sedan skrämmer James Wan slag på mig igen.
Det är det enda som är pålitligt med "Insidious". Rationellt sett är det en medioker historia med skräckelement som använts hundra gånger om i genren. Men James Wan talar till din irrationella sida. Och den blir rädd - skiträdd.
Sara Ullberg