Otäckt bra om familjevåld

En barnbok om föräldrar som slår - finns det? Ja, en påträngande, skickligt gjord bok, skriver Correns barnbokskritiker.

Gro Dahle och Svein Nyhus teckningar är lika skrämmande skickliga som texten i den ovanliga barnboken ?Den arge?.

Gro Dahle och Svein Nyhus teckningar är lika skrämmande skickliga som texten i den ovanliga barnboken ?Den arge?.

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2009-08-06 12:01

Gro Dahle och Svein Nyhus: Den arge

Översättning: Lotta Eklund

Daidalos

Gro Dahles och Svein Nyhus senaste alster är en konstnärlig bladvändare, men oj, så tuff! Mer för vuxna och knappast för barn utan ledsagare.

Under alla förhållanden är "Den arge", initierad av det norska projektet Vitne til vold, definitivt en bok att rätt hantera (och kanske helst i terapeutiska sammanhang) - sällan har väl utsatthet framställts lika brännande uttrycksfullt.

Skräck, skuld

"Den arge" handlar om våld i hemmet, utifrån barnets komplexa perspektiv och känslotillstånd: Kärlek och lojalitet parad med skräck, ensamhet, skuld, försvar, flykt, beroende.

Först är Pappa äppelkakesnäll: Min Pappa, säger Boj och ser på Pappa. Stora, stora, snälla Pappa. Men lugnet svajar. På byrån ligger en hammare, längst ut på bordskanten en skål, på väggen syns gula lågor och pappas händer har röda fläckar. Något kommer att hända.

Med tystnaden kommer rädslan. Mamma vill skydda, men ilskan - Den arge - bara växer inuti pappa. När kulmen nås brinner hela han, enorm och köttig. Mamma tar stötarna, medan Boj flyr, in i fantasin. Och sedan, efteråt, i pappas ånger, finns bara sot och aska. Nya löften. Djup sorg. Och allt ska hållas hemligt. Snart är det dags igen.

Vips: Pastell!

Men då vänder det. Färgskalan bryter i ljusare pastelltoner, det överdimensionerade tonar bort och hoppfullt överförbara sagometaforer träder in i berättelsen. Hjälp finns, även åt pappa, och Boj slipper göra sig liten och oåtkomlig. Ett annat växande kan ta vid: Alla dörrar på vid gavel ? Stjärnor i munnen.

Även i den drastiska "Snäll" (2008), om en flicka anpassad intill osynlighet, visade äkta paret Dahle-Nyhus sin förmåga att framkalla expressivt naturalistiska och surreala scener i intim samverkan mellan ord och bild.

Meningarna liksom hackas fram, rädda och rytmiskt upprepande, medan linje och färg talar med tydligt symbolspråk - eld och glas; nycklar, lås och dörrar; fåglar, fjärilar, en mäktig kung med krona (läkaren/befriaren) - och i förvrängda proportioner. Resultatet är påträngande skickligt. Och skrämmande.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!