I samarbete med Filmtrailer.se
"Paranormal activity" är den sortens rysare som vissa finner outhärdligt tråkiga. En kompis avfärdade den med en axelryckning - "det hände ju inget". Detta efter att jag själv genomlevt 80 minuters andnöd.
Filmar med nattlampa
Upplägget är enkelt: En kvinna har sedan barnsben i perioder känt sig förföljd av ett osynligt väsen. Nu har känslan återkommit i vuxen ålder, föremål har oförklarligt börjat flytta på sig och underliga ljud hörs. Hennes (rätt irriterande) sambo köper en videokamera för att fånga det okända på bild. Fenomenen inträffar främst på nattetid, så kameran placeras i sovrummet och filmar med nattlampa när de sover.
Stephen King har sagt att en riktigt bra spökhistoria ska undvika direktkonfrontation med det oförklarliga, eftersom verkligheten alltid förlorar mot de hjärnmonster vi målar upp i fantasin.
Höjden av skräck
Det här är en formel som inte alla köper - gjorde de det skulle skräckfilmsgenren se rätt annorlunda ut, men jag håller med helt. Och jag tror också att det är därför jag finner "Paranormal activity" så otäckt bra.
Nej, det händer inte mycket under de långa, tablåliknande nattsekvenserna från sovrummet, men lever man sig in i fantasin kan höjden av skräck vara ljudet av fotsteg och dörrar som oförklarligt rör sig - för att inte tala om när en person kliver ur sängen och i ett transliknande tillstånd ställer sig blick stilla framför sin sovande partner i två timmar och sedan lägger sig ner igen med kameran som enda vittne.
Kaffepengar
Och just det ja - "Paranormal activity" har främst blivit omtalad för att den är inspelad på en vecka med amatörskådespelare i regissörens eget hem för kaffepengar enligt "Blair witch project"-modell.
Men se den inte därför - se den för att det är en riktigt bra övernaturlig rysare. (TT Spektra)