Marjaneh Bakhtiari: Kalla det vad fan du vill
Ordfront
Hon har i intervjuer avvisat rollen som representant och språkrör.Eller maskot. Marjaneh Bakhtiari är författare, punkt slut. Ochalldeles oavsett Bahars biografiska likheter med författaren ärdebutromanen "Kalla det vad fan du vill" ett konstverk, varken mereller mindre.
Trots greppet med allvetande berättare, och otaliga stickspår, blirBahar en centralgestalt kring vilken den egna familjen och pojkvännensnurrar. Vi får följa henne från klass 7 B till 22, då hon tarkörlektioner och fortfarande bor hemma. Bahar är lika stursk somexperimentell, en feminist som plötsligt och på tvärs mot pappanssekulariserade övertygelse sätter på sig slöjan.
Mamman är en fysiker med meriter från det prestigefulla universiteti Irans huvudstad. I Malmö -- romanens spelplats -- jobbar hon på dagisoch söker förstå de svenska traditionerna, från midsommar tilljultomten. Bjuder hem svenskar, som aldrig bjuder tillbaka. Pappan varförläggare, lingvist, poet. Efter ALU och andra åtgärder hamnar han ivideobutik, på pizzeria, mot slutet kanske i taxibranschen. Det ärskillnad på där och här.
Lillebror landar, med ciggen i hand, i den svarta gangstermusikenskretsar. Vart tog de skötsamma och artiga barnen vägen? De tacksamma,som fick allt förspänt?
Bakhtiari har skrivit en mångfacetterad roman, rolig och drabbande, stoisk och fräck. Brokig och bråkig.
Det är mycket dialog, på dialekt och olika slags slang. Det är riktpå små kollisioner och stora konfrontationer. Bahars infödde pojkvänhar föräldrar i solid villaförort och mötena familjerna emellan kaninte beskrivas som annat än dråpliga. Fru Lundén är konstant nyfikenoch ser Bahar som en härlig krydda. Pernilla personifierar välviljan,medan pojkvännens farfar symboliserar den dumdryga rasismen.
Allt och alla genomskådas, men inget utsätts för distans eller hat.Marjaneh Bakhtiari är en ovanligt närvarande och bejakande författare.Sträng blick och skarpt öra, samtidigt försonande på ett vis som harmed erfarenheten att göra.
Eventuella litteraturtekniska taffligheter uppvägs med råge av enmänsklig mognad, som exempel den citerade Birgit Friggebo visade sigsakna när hon i Rinkeby stämde upp i "We shall overcome". Vi, vilka vi?