Då släpps Mjölby-ikonen Johan Palms "My antidote" och Sveriges samtliga mellan- och högstadieskolor kommer att rista till för några sekunder.
Men jag är ändå lite orolig för gossen. Jag hoppas att han har en långsiktig plan. Om ett par år står han där utan Idol i ryggen och med fans som har hunnit börja gymnasiet och hittat nya sätt att kanalisera sin frustande tonårslusta. 14-åriga tjejer är i regel oerhört entusiastiska, men deras åtrå är flyktig.
När Sebastian Karlsson kom tvåa i Idol 2005 var han bland det hetaste vi hade. Året efter blev det guldskiva, rockbjörn, Allsång på Skansen och jokerplats i Melodifestivalen.
Härom månaden spelade han på Skylten i Linköping och drog 30 pers, inklusive Correns recensent.
När Johan Palm pratar om sin musik nämner han ord som britpop, punk och rock. Jag har lite svårt att höra punken i hans slicka Peter Kvint-skrivna radiodängor (samma låtskrivare som Sebastian brukar anlita...), men jag hoppas ändå att det är åt det hållet han försöker gå hädanefter. Trots allt har han inte bara sin coolt androgyna rockstarlook, han främsta tillgång är den skönt spruckna poprösten och den borde, med rätt låtar, kunna locka en förmodligen mindre men ändå mer lojal publik.
Eller så är Idol-stämpeln en evig förbannelse som det redan är försent att ta sig ur. Då hjälper bara voodo.
"14-åriga tjejer är i regel oerhört entusiastiska, men deras åtrå är flyktig."