Om du bara ska läsa en roman i höst -- läs israelen Amos Oz självbiografiska roman "En berättelse om kärlek och mörker", skriver Örjan Abrahamsson.
Amos Oz: En berättelse om kärlek och mörker
Översättning: Rose-Marie Nielsen
Wahlström & Widstrand
En blåsig, kylig förmiddag i början av januari 1952 strövar en ensam, olycklig kvinna omkring i regnet på de nyanlagda boulevarderna i Tel Aviv. Hon är på besök hos sin syster. Maken och sonen är kvar i Jerusalem.
Hon hoppas finna skäl -- att leva. Men något brister inom henne, eller kanske är hon bara definitivt utmattad efter alltför många plågsamma år. Den natten tar Fania Klausner sitt liv. Te och sömntabletter.
Den natten förlorar hennes ende son sin älskade mor. Efter den natten förändras den tolvårige pojken för alltid. Som vuxen kommer han att ägna större delen av sitt författarskap åt att försöka förstå sin mamma. Varför?
Först ett halvsekel senare kan han emellertid till slut öppet, utan omskrivningar och beskyddande fiktion, skriva om modern och om den tid och historia som ger nycklarna till tragedin.
Den pojken heter i dag Amos Oz, Israels utan jämförelse mest kände författare. Och den mäktiga självbiografiska romanen betitlas "En berättelse om kärlek om mörker". Den kom ut på hebreiska 2002, översattes till en rad språk och har hyllats som ett mästerverk. Häromveckan tilldelades Amos Oz det prestigefyllda Goethe-priset. Nobelpriset nästa?
Det är en makalös berättelse. Utgångspunkten och slutpunkten är given: moderns självmord. Däremellan bjuds läsaren på en fantastisk, självbiografisk, fabulerande, historisk och halsbrytande berättelse om modern, fadern, far- och morföräldrarna, om det judiska folket i Östeuropa, deras flykt till dåtidens Palestina, och den nya nationens födelse, Israel.
Trots den underliggande tragiken är "En berättelse om kärlek om mörker" en förbluffande komisk och underhållande roman. Den är inte heller kronologiskt utan elliptiskt berättad. Gradvis borrar Oz sig djupare och djupare in i berättelsen som rymmer många skikt och lager.
Som det inte vore nog är "En berättelse om kärlek och mörker" också ett genuint romanexperiment, men inte av det utstuderade slaget. Nej, Oz nyupptäcker snarare traditionen före romanens födelse på 1600- och 1700-talen. I gränslandet mellan fiktion och dokumentär finner Oz en ny, framkomlig väg. Genom exakta detaljer finner han nya vingar för fiktionen. Lite av det slags experimenterade den framlidne tysken W G Sebald så framgångsrikt ägnande sig åt.
Men, som sagt, "En berättelse om kärlek och mörker" är framför allt en mycket rolig, underhållande och gripande berättelse, där var och en kan finna sin egen ut- och ingång, allt efter behag och läggning.
Om du bara ska läsa en bok i höst -- läs "En berättelse om kärlek och mörker".