Håkan Lahger:
Den vassa eggen. Ulf Lundells kreativa kaos
Norstedts
Först som sist; jag har aldrig varit någon hängiven Ulf Lundell-beundrare. Mer en person som följt sångaren/författaren på avstånd och som lyssnat på och läst ungefär hälften av det han har publicerat.
Och jag tyckte mer om (och kände igen mig i) i albumet "Kär och galen", Lundells lyckliga och mest kommersiella skiva, än skilsmässoalbumet "Den vassa eggen". Den senare gick mig förbi, trots att jag normalt attraherats av artister som skriver sitt liv, inte minst när resan går rätt ut i mörkret. Men syntarna och de bombastiska trummorna stod i vägen för rösten, då 1985.
En som däremot knockades av "Den vassa eggen" var kulturskribenten Håkan Lahger. Han svävar inte på orden när han nu 20 år efteråt sammanfattar skivans betydelse. "Med Den vassa eggen togs svensk rockmusik till en ny nivå. Ulf Lundell lyckades få rockslyngeln att lämna den pubertala fasen och träda in i vuxenheten", fastlår författaren.
Håkan Lahger har skrivit en dokumentärroman om den mytomspunna skivinspelningen. Men också om annat som har haft betydelse för tillkomsten. Lahger ger bilder från ett Sverige "som har gått av på mitten", Erlander har dött, Palme kommer att mördas om ett halvår, folkhemmet ligger i dödsryckningar.
Han drar smarta paralleller med andra klassiska skivinspelningar (Bob Dylan och The Band jammar i källaren i Woodstock. Phil Collins tekniker uppfinner ett nytt trumljud av en slump och så vidare).
Han lyfter fram musikanternas många avgörande bidrag och deras gränslösa lojalitet. Inte minst producenten Lasse Lindbom, "verkmästaren på golvet", kreddas för sin skicklighet och prestigelöshet.
Musiken på "Den vassa eggen" spelas in i Köpenhamn våren 1985, när Lundells äktenskap är på väg att upplösas. Sångaren flyr till flaskan och är ytterst nära att supa ihjäl sig. Då, nere på "rock bottom" sker ett slags mirakel. Då lyckas Lundell enligt Lahger nå toppen av sin konstnärliga förmåga.
Fast när han kommer till skivstudion är han i så dåligt skick att han bara kan kraxa fram tonerna. Det är i stället ett tidigare inspelat demoband som gett musikerna visionen av ett mästerverk, därför pressar de sig till det yttersta för att ge Lundell en musikalisk grund utöver det vanliga.
En som genom alla år har stöttat och puffat på Ulf Lundell är Kjell Andersson, producent på EMI. Lahger beskriver förhållandet mellan Andersson och Lundell som ett äktenskap, också det på upphällningen. Boken kryddas med utskrifter av brev Lundell skrivit till Andersson, ett 30-tal sidor med många tillspetsade, ibland rent aggressiva formuleringar. Tankarna går ofrånkomligen till August Strindberg.
Boken består av 200 tättskrivna sidor som beskriver konstnärens ensamhet, hyllar den märkvärdiga skaparkraften, kritiserar tassandet kring alkoholisten och som sätter Lundells text och musik i ett socialt -samhälleligt sammanhang.
Styvt jobbat, Håkan Lahger! Du fick mig att sträckläsa och att damma av och spela mitt gamla vinlylexemplar av "Den vassa eggen". Det var inte i går.
Ulf Lundell spelar i Linköpings konserthus onsdag 29 oktober klockan 19.30.