Den franske författaren J M G Le Clézio översattes flitigt på 60-talet, men därefter har svenska förlags intresse för honom varit mera sporadiskt. Tills Elisabeth Grate bokförlag via Ulla Bruncrona 2005 tog sig an "Afrikanen" (på franska 2004), en koncentrerad självbiografisk berättelse som tecknar ett "Porträtt av en far".
Åttaårig kom Le Clézio tillsammans med sin mor och bror till Nigeria för att för första gången leva tillsammans med fadern. Denne föddes på Mauritius, utbildades i England och tillbringade hela sitt yrkesliv som läkare i den afrikanska bushen.
Glädjande nog fortsätter nu Le Clézio-utgivningen med den svenska versionen av "Révolutions" (från 2003) som fått titeln "Allt är vind" - även den i utsökt översättning av Ulla Bruncrona. På två tidsplan får man här följa Le Clézio, till hans rötter i Bretagne och på Mauritius och till hans egen ungdom i Nice, London och Mexiko. Här har han dock ett alter ego, Jean.
Bretagne vid tiden för franska revolutionen: en landsända i andligt och ekonomiskt förfall. Jeans förfäder Jean Eudes och Marie Anne Marro bryter upp från fattigdom och angivarklimat och gör den långa resan till Mauritius, som då var franskt. De finner "en plats där naturen skänker de ljuvligaste frukter men där människorna är giriga och orättvisa och bara vårdar sig om egen vinning och välfärd". Jean och Marie Anne lever enligt idéerna om frihet, jämlikhet och broderskap, pläderar för slavarnas frigivning och för skola för barn till färgade medborgare.
Till en del bygger Le Clézio på ärvda släktdokument. I boken är det Catherine Marro, gammal och blind, som gör Jean till sitt minne. Jean Eudes var hennes farfars farfar, den unge Jean är hennes brorsbarnbarn, men de är hjärtevänner. Varje eftermiddag efter skolan går Jean till hennes lägenhet för att i timmar höra henne berätta om "Förr i världen, på Rozilis tid...", paradiset som familjen Marro efter en konkurs tvingades lämna när Catherine var arton år.
Kolonialismen är ett av Le Clézios civilisationskritiska teman, "vår tids största skam", som Jeans far säger. Han är här fiktionaliserad till f d brittisk officer med en svunnen storhetstid i Malaysia.
Parallellerna mellan Jean och hans förfader och namne är tydliga, men Jean är enligt egen utsago inget dygdemönster. Han driver omkring, förälskar sig, citerar försokratiska filosofer - Anaxagoras, Herakleitos och Parmenides representerar verklighet i motsats till "Medelhavets kväljande sötma".
Jean ser våldet och döden överallt; rapporterna om antalet algeriska rebeller som franska trupper dagligen dödar i Algeriet och om amerikanernas bombningar i Vietnam fyller honom med ångest. Hans bäste vän Santos stupar i Algeriet-kriget, själv begär han ideligen uppskov med värnplikten.
Fylld av tomhet söker Jean ständigt en orsak att förändra sitt liv. Han börjar medicinstudier i London, beger sig till Mexiko, där han lever på att ge lektioner i engelska. Han anställs som officiell fransk tolk vid OS i oktober 1968 men lämnar landet dessförinnan. I Mexiko är studentupprorens år livsfarligt: fallskärmsjägare, pansarbilar, kulsprutor.
Le Clézios "På spaning efter den tid som flytt" skildrar en livsresa som till slut också för Jean till Mauritius. Precis som sin förfader är han då nygift och ön har blivit självständig.
Samtidigt formar sig "Allt är vind" till en mörk kollektiv historia om förtryck och uppror, om allt blod som flutit och alla liv som skördats på grund av rasism och slaveri, krig och revolutioner. Le Clézio fogar mästerligt samman romanens olika element, och kittet är framför allt hans starka engagemang för de mest utsatta.