Aarto Paasilinna: Fabrikör Liljeroos luftskepp. Brombergs
Dags att spänna fast sig igen. En ny Paasilinna har landat likt ett räddande luftskepp till en befolkning som lider av brist på underhållning och humor.
Som vanligt behöver denne sällsamme finske författare utrymme när han ska berätta sin skröna. Då räcker ett land inte till, inte ens en kontinent. Ett rockband lossar förtöjningarna till fabrikör Liljeroos reklamballong och en räddningsaktion tar sin början, som efter hand växer till en videunderlig katastrofinsats i ett jordbävningsdrabbat Centralasien.
Ingen skriver som Paasilinna, fastän några försök till plagiat gjorts denna höst. Men en äkta Paasilinna känns igen på den omsorgsfulla berättelsen. Ska man ljuga bra ska det låta trovärdigt. Den konsten kan Paasilinna när han noggrant redogör för minsta detalj.
Luftballongen med rockbandet landar i en dalgång i Tibet. För att lyfta igen behövs nytt väte och Paasilinna beskriver minutiöst hur sådan står att finna i ett världens otillgängligaste område. Ett annat säkert igenkänningstecken är det finska vemodet som bryts av en häftig manisk handlingskraft. Ett slags bipolärt berättande där sorg övergår till hejdlös glädje när man minst väntar det.
Den som läser Paasilinna vet hur en Paasilinna ska vara. Ändå finns det en utveckling i hans skrivande. Jag tycker gestalterna blir allt mer psykologiskt komplexa och dialogerna mer omsorgsfulla och djuplodande. Resultatet är en varm kärlek till människan och hennes förmåga att flytta berg. För sådant gör man titt som tätt i Paasilinnas värld.