Palenstinska konstnärer i stan

Den här vandringsutställningen, med stöd av fem kyrkoförsamlingar i Stockholm, står kuratorn Faten Nastas Mitwasi och projektledaren Inger Jonasson för.

Temat "Den Andre" innehåller, vid sidan om det upplevda "främlingskapet", många betydelser och förmedlar en varierande symbolik i konstnärernas bildvärld. Det som man kan läsa in på skyltar vid konstverken, och i katalogen.

Själv är jag förvånad över den "återhållsamma stillheten", i symbolik och uttryck, som vilar över utställningen - trots att dessa palestinier, ung som gammal, borde uppleva det oerhörda förtryck som har utvecklats med Israels passkontroller och höga avstängningsmurar. Men det är kyrkans inriktning på försoning som har präglat bildurvalet. Dock undrar jag om det är representativt för eleverna framför allt på Fine Art vid An-Najah National University i Palestina, där en del av utställarna har fått sin utbildning.

Utan att förringa någon av konstnärerna nämner jag här dem som jag upplever som mest intressanta.

Taleb Dweik imponerar med sina målningar av förvånade figurer som söker sin identitet i en oförsonlig värld, än hopkrympta som i bojor och än splittrade i olika identiteter.

Feda Fawzy Nustas är modernt raffinerad i sina "reklambudskap" om palestinierns hemhörighet, även om symboliken kan kännas lite förenklad.

Naivt, men samtidigt "känslostrålande", kan jag uppleva Layla Hamdiyehs målningar. Särskilt bilden med vita figurer i en skönt, brokig bakgrund och inramning.

Men bland de mest professionella målarna väljer jag ut Sliman Mansours soldatfiguration bland en uppsjö av fint färgnyanserade trädbildningar - och Mohammad Harbs friska modernistiska målning. Den sistnämnda som försöker fånga in alla de trådar, i färg och linjer, som ska ge oss möjlighet att återigen finna vår (läs: palestiniernas) identitet.

Utställningen kommer härefter att visas i Linköpings domkyrka.