Orhan Pamuk:
Herr Cevdet och hans söner
Översättning: Mats Müllern
Norstedts
Högst upp på skylten ovanför herr Cevdets diversehandelsbutik i Istanbul kan man läsa "Cevdet & Söner". Trots att den framgångsrike köpmannen inte har några barn. Han är inte ens gift i inledningen av Orhan Pamuks roman "Herr Cevdet och hans söner".
Men herr Cevdet har börjat bygga sitt affärsimperium och vill förkunna existensen av sin framtida klan. Året är 1905, platsen Osmanska riket. Snart ska den föraktade - en köpman! - gifta sig rakt in i den turkiska överklassen. En resa som förebådar de omvälvande förändringar som Kemal Atatürk genomdrev när det moderna, sekulära Turkiet föddes 1923.
Berättelsen om herr Cevdet själv utgör emellertid bara en mindre del av den sexhundrasidiga tegelstenen. Som inte är Pamuks senaste utan första roman, publicerad 1982. Bokens tre delar skildrar genom tre årtal - 1905, 1936 och 1970 - Turkiets dramatiska 1900-talshistoria, genom livet för herr Cevdet, hans barn och barnbarn. Som ung drömde Pamuk om att bli konstnär, så det är nog ingen slump att boken liknar en ikon: första och tredje delarna är relativt korta, medan tyngdpunkten, målningens centrala del är en roman i sig. På 450 sidor.
Att "Herr Cevdet och hans söner" först nu översätts till svenska är inte förvånande. Romanen är storslagen och oerhört ambitiös, men en debut i influensernas tecken. Först i sin tredje roman, "Det vita slottet", hittar Pamuk hem när han landar i postmodernismens lekfulla hage.
Debutverket är däremot stadigt förankrad i den realistiska romantraditionen. Pamuk vill för mycket. Han blir mångordig snarare än vältalig. Romankaraktärerna övertygar mer som symboliska representanter, än som självständiga, levande gestalter. Visst är boken intressant. Men mindre som roman, mer som vitter historielektion.