Vi är nu inne i en ovanligt sent liggande påskvecka. En viktig utgångspunkt för när den kristna påsken ska infalla har varit att man har velat undvika att den kolliderar med den judiska påsken, som firas till minnet av uttåget ur Egypten. Eftersom man ändå har velat fira under samma period har ett ganska komplicerat regelsystem blivit resultatet.
Den kristna påsken infaller den första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen, vilket betyder någon gång mellan 22 mars och 25 april. Senare än i år kan det alltså inte bli.
Hela påskveckan kallas stilla veckan. Först kommer palmsöndagen, till minne av Jesus intåg i Jerusalem, då palmblad ströddes vid hans fötter. Måndagen kallas ibland blåmåndag, men det är från början inte någon påskbenämning. Tisdagen har inget namn.
Onsdag är dymmelonsdagen, som inleder dymmeldagarna. Det kommer från att man förr lät en dymmel, en träkläpp, ersätta den vanliga kläppen i kyrkklockan för att dämpa ljudet.
"Skär" i skärtorsdagen betyder ren och syftar på att Jesus tvättade lärjungarnas fötter. Det blev dagen då botgörare återupptogs i kyrkan.
Långfredagen handlar om Jesus långa lidande på korset. Påskafton är dagen före påsk, och påskdagen är dagen för uppståndelsen. Annandag påsk är en bonusdag som tillkommit senare.
Apropå Jesus så förekommer två genitivformer. Den mer formella, latinska Jesu - som i Jesu uppståndelse. Här har jag använt den vardagligare formen Jesus. Det är ett val mellan ett mer traditionellt religiöst språkbruk och ett modernare.