Kvinnliga rockikoner är bristvara. Kanske därför de få som finns lyser alldeles extra. Patti Smith slog igenom i slutet av 70-talet med singeln "Because the night". Hennes råa, avantgardiska musik och expressiva framträdanden hade redan tidigare säkrat en plats i rockhistorien. Till ikonbildningen bidrar onekligen också skivomslagen, fotograferade av Robert Mapplethorpe - första kärleken som övergick i livslång vänskap.
"Just Kids" heter Patti Smiths bok om deras ungdomsår som nu kommer ut på svenska. Det är en vacker, mycket romantisk berättelse med stråk av sorg, inte bara mot slutet när Mapplethorpe tynar bort i aids. Redan i barndomen går något förlorat när mamman förklarar för sin tioåring att hon måste sluta leka i bar överkropp. Några år senare adopterar Patti Smith bort sitt nyfödda barn. Omgivningens intolerans tvingar henne bort från sin familj.
Hon kommer till New York. Året är 1967 och på de sommarheta gatorna går den långa, magra 20-åringen i en stor regnrock inhandlad på Frälsningsarmén. Hon letar jobb och någonstans att bo, precis som tusentals andra jämnåriga som lämnat småstäder och inskränkta förhållanden. Här ska de uppfylla drömmen, i Pattis fall att bli konstnär.
Robert Mapplethorpe har samma kallelse, de blir snart ett par och varandras skyddslingar. De tecknar, gör collage och samlar udda prylar. De flyttar in på legendariska Chelsea hotel och får ett allt större umgänge av konstnärer, musiker och författare. Jimi Hendrix, Janis Joplin, Sam Shephard, Television, Velvet Underground, Andy Warhol - alla urbana 70-talsprominenser passerar revy.
Robert dras till de inflytelserika sällskapen. Patti har en mer tillbakadragen roll, både i det sociala livet men också som konstnär. Robert är, tycks hon mena än i dag, den mest begåvade av de två: ?Det var som om han blev Genet medan jag fortfarande läste Genet" (här avses den franske författaren Jean Genet).
Han får det stora skrivbordet medan hon använder väggen som arbetsyta för sina teckningar. ?Jag hade inga problem med att arbeta i bakgrunden".
Hennes konventionella roll som musa är överraskande - och inte så lite provocerande. Den går liksom inte ihop med bilden av den egensinniga, androgyna punkmamman. Patti romantiserar kring sin älskades talang men ser tack och lov nyktert på hans drogmissbruk och uppvaknande homosexualitet. Utan alltför smärta övergår de till att leva som vänner och hon får mer utrymme för sitt skapande.
Patti får egna musor. Dramatikern Sam Shephard köper henne en gitarr och hon väljer en sliten, svart Gibson. Robert lever ut sina mörka sidor och arbetar hårt. Patti är ofta modell och flera av dessa bilder finns i boken. Där finns också andra fotografier på paret. Roberts påklädningsritualer inför kvällens barbesök. Hans ömma arm över hennes axlar. Blandningen av pose och oskuldsfullhet är oemotståndlig. Det lyser om dem. Just Kids.
Fotnot: Vill man stifta bekantskap med Patti Smiths musik finns ett urval av hennes låtar på en medföljande cd.
Förlaget ger under våren även ut hennes senaste lyriksamling, "Oskuldens tecken".