BOK
Pehr Thermaenius
Julmatchen på västfronten – Fotboll i Ingen mans land 1914
Atlantis
Flandern, julen 1914. Många av de unga män som dragit ut i krig några månader tidigare hade räknat med att de skulle vara hemma igen vid den här tiden. Men de tvingas börja inse att vägen hem är mycket lång. De är fast i skyttegravarnas gyttja, köld och smuts – med risk att när som helst mista livet av en kula eller en granat.
På ena sidan brittiska trupper, på andra tyska.
Och på marken allt fler döda.
Men så händer något märkligt, i jultid. Någon tänder ett ljus, en sång hörs från ena sidan till den andra. Den besvaras med en annan. Rop över ingen mans land – området mellan skyttegravarna. Några vågar sig ut. Snart står soldater från båda sidor och pratar med varandra, utbyter gåvor, visar bilder, önskar god jul, begraver sina döda.
Männen spelade också fotboll – så gott det nu gick i kängor och soldatkläder, och vad för boll man kan tänkas ha fått fram.
Julstilleståndet 1914 var en spontan yttring på soldatnivå, utan stöd från högre ort. Man lär till och med ha lurat officerare genom att avlossa skottsalvor i trädtopparna för att ge sken av strid. På många håll längs skyttegravarna utspelade sig liknande scener, utan samordning. Händelserna hör förstås inte till det officiella krigsberättandet.
Att med säkerhet redogöra för vad som hände är svårt.
Men journalisten Pehr Thermaenius har gjort en imponerande djupdykning i källorna för att kunna berätta en historia som leder fram till händelserna på västfronten.
Han skriver om skotten James Coyle och sachsaren Albert Schmidt, som stred på varsin sida och möjligen också möttes i en fotbollsmatch. Hur det var med den saken spelar mindre roll. Det är en inträngande och starkt gripande berättelse Thermaenius har skrivit om dessa – och miljoner andra – unga mäns väg in i denna civilisationens katastrof.
Perspektivet är soldatens. Storpolitiken lämnas helt därhän och därmed ges inga förklaringar till kriget i stort. Det är ett berättargrepp som fungerar utmärkt. Det förstärker känslan av obegriplighet som soldaterna ofta måste ha känt. Trupprörelser hit och dit, en offensiv ena dagen, reträtt nästa, i en ständigt ökande misär och allt fler som dör utan synbar mening.
Thermaenius har besökt platser han skriver om, vilket ger mycket närvarokänsla. Boken innehåller många fascinerande fotografier, bland annat från julstilleståndet. Men även kartor och skisser som förklarar olika skeenden.
Författarens engagemang lyser igenom, och fängslar. Ändå hålls berättarivern i språkligt strama tyglar. Prosan är saklig, torr på gränsen till torftig. Jag tror att det är helt rätt. Effekten blir desto större när det som skildras är så fasansfullt.
I en avslutande del gör han intressanta nedslag och pratar med människor som i vår tid har arbetat med konflikthantering och medling. Frågan man kan ställa är om stridsuppehållet med rätt hantering faktiskt kunde ha öppnat för en riktig fred. I själva verket återupptogs striderna ganska snart. Det är en fråga som förstås inte har ett säkert svar, men helt omöjligt hade det nog inte varit, anser Thermaenius.
Förmedlar berättelsen om stilleståndet hopp? Ja, det gör den ju på sätt och vis. Men mest av allt visar den krigets fullständiga absurditet.