Elin Redin tillhör de yngre östgötakonstnärerna. Man märker det på hennes sätt att arrangera sina målningar. Det går igen hos en rad andra. Lite jugend-aktiga mönster läggs in för att exempelvis framkalla en atmosfär. Figurer kontureras med distinkta, mörka linjer. En blandning av föreställande inslag och abstraherade, eller enbart färglagda ytor är återkommande.
Teckningarna är resolut utförda, om än något skissbetonade. Motiven är hämtade från vardagssituationer; människor i kafémiljö till exempel. De är inte avbildade för att vara porträttlika, utan för att spegla karaktärer, klädarrangemang etcetera. Några större teckningar är även bemålade och mer bearbetade med tusch och blyerts. Det är de mest intressanta som konstverk betraktat. Till skillnad från de mindre situationsbilderna, är en förtätad stämning framarbetad i de senare.
Ofta använder Redin sitt eget ansikte (huvud) i bilderna. Det är inte så mycket för att avporträttera sig själv, som för att en huvudform passar in i hennes konstruktioner. Det framgår tydligt att hon vill experimentera och att hon vill tillåta sig att vara vågad. Men än så länge handlar det i flera verk om försök att ställa in siktet. Därför blir inte alla målningar vad de kunde ha blivit.
Att ambitionen finns råder inget tvivel om. De verk som nu visas är från i år och från förra året. Under den perioden har en positiv utveckling skett. De senaste verken är mognare och utförda med en större insikt. Med enkla medel visar hon utmaningsinslagen i miljön runt en brädseglare i aktion. Hade hela utställningen hållit samma klass, hade den förmodligen upplevts som homogen. Därför finns det all anledning att med intresse se fram emot hennes kommande framträdanden.