Pensionär som vågar hoppa

När allt fler fyrtiotalister nu lämnar arbetslivet bakom sig är det knappast en djärv gissning att böcker om pensionärslivet blir en ny stor genre. Inte handböcker med mer eller mindre hurtfriska råd, eller sådana farfars- och mormorsböcker som redan börjat bli populära, utan reflekterande skildringar liknande Merete Mazzarellas nya "Resa med rabatt".

För att inte förväxlas med en roman tillfogas underrubriken "Om konsten att vara pensionär", och för att inte tas för en handbok löper texten i svit utan kapitelrubriker. Och dess läsare förväntas inte nödvändigtvis befinna sig i åldrar angivna med plus-appendix.

Författaren själv - professor i nordisk litteratur vid universitetet i Helsingfors - är för övrigt bara sextiotre år och åtta månader när hon går i självvald pension, Hon upplever allt större vantrivsel med den byråkratiserade akademiska miljön där kritiskt tänkande bara är något som okritiskt skrivs in i styrdokumenten.

Vad hon väljer i stället kallar hon hopp-läge: ut i något okänt, risktagande och lättsinne, lust att lära mer och förhoppning om att växa. Oförskämt privilegierad är hon förstås - och erkänner att så är.

Det åldrande hon hittills har erfarenhet av är inte biologiskt utan socialt: man är så gammal som samhället bestämt, och alltsedan antiken är det yngre människor som har formuleringsprivilegiet när det gäller hurdana gamla ska vara.

Välkända respektive mer överraskande fakta, reaktioner som alla pensionerade känner igen och blivande kommer att få uppleva. Till exempel att det är mycket man får akta sig för att säga, framför allt ska man inte tala om hur det var förr, d v s annorlunda, för det missuppfattas som att man menar bättre och förpassar en till bakåtsträvarna.

Ibland mal texten lite på tomgång, och Mazzarella återkommer gärna till sådant hon skrivit tidigare.

Både nöjsam och berikande läsning måste ändå bli helhetsomdömet. Mazzarellas stil är lätt att känna igen: lättflytande, närmast kåserisk med många inflätade anekdoter, associationsrik med mängder av citat och hänvisningar till böcker, tidningsartiklar, avhandlingar - allt färgat av en högst personlig ton som rymmer både humor och fin ironi.

Till slut en rubrik som Mazzarella fångat upp i reklamen för en dansk pensionsförsäkring, en sanning för envar att betänka:

"Livet upphör när det inte längre levs."