Vladimir Putin - den före detta KGB-mannen och kommunisten (före detta?) - har sagt mycket som förvånat omvärlden. Här är ett yttrande: "Det finns inget Ryssland utan ortodoxi, och ingen ortodoxi utan Ryssland."
Den sovjetiska stat Putin tjänade existerade mellan 1917 och 1991. Den ortodoxi han syftar på har andra anor. Kievriket, Rysslands föregångare, kristnades i slutet av 900-talet, och landet fick den östromerska, ortodoxa, formen av kristendom. Efter kommunismens fall har den ryska kyrkan på nytt en stark position i landet.
I sin essäsamling "Skruden och nakenheten" har Per-Arne Bodin samlat bortåt 30 uppsatser där han presenterar och diskuterar religiösa, samhälleliga och litterära förhållanden som alla i större eller mindre utsträckning har samband med den ortodoxa tanketraditionens betydelse för dagens Ryssland.
Han understryker som en utgångspunkt att ortodoxin, den östromerska grenen av kristendomen, medförde att det antika, det klassiska arvet aldrig fick den betydelse det haft och alltjämt har i väst. När han tar upp det religiösa livet i dagens Ryssland blir läsaren ofta förvånad, minst sagt, till exempel inför uppgiften att Stalin numera förekommer också som ikon!
När Bodin refererar olika meningar om orsakerna till Sovjetunionens fall kommer han också in på de oroande nationalistiska och till och med chauvinistiska tendenserna i Ryssland i dag.
Essäerna om litteratur har ett mindre direkt samband med bokens huvudtes - att ortodoxin alltjämt spelar en stor roll i landet - men Bodin pekar på att hos både Anna Achmatova, Marina Tsvetajeva och Aleksandr Solsjenitsyn är ortodoxin ett väsentligt element.
Som fördjupande komplement till dagens nyhetsförmedling från Ryssland är Bodins bok av stort värde.