En liten skrift om östgötska psalmförfattare utgiven av stiftshistoriska sällskapet låter kanske inte så upphetsande. Men skenet bedrar. Framför allt beroende på dess författare, domprost emeritus Per Olof Nisser, som med sitt oefterhärmliga språk av värme, intellekt och en god portion humor levandegör ett antal psalmer speglade i ljuset av dess författare. Från medeltidens Birgittahymn; Rosa, rorans bonitatem, av biskopen Nicolaus Hermannis arbetar sig Per Olof Nisser fram genom 1600-talets stormaktstid med dess poetiska vitalitet, via ett torftigt 1700-tal för att till slut landa i 1900-talets psalmdiktning, med Emil Liedgrens psalmer i 1937 års psalmbok som grädde på moset.
I Liedgrens psalmdiktning finns såväl lokal anknytning till personen, uppvuxen i Rystad, som till själva den östgötska naturen. I den sökande och existentiellt laddade psalmen; En dunkel örtagård, är en verserna inspirerade av bruset från Motala ström:
Jag vet ett vatten, friskt och klart
Var afton kan jag höra
Det sorla djupt och underbart
När andra ljud ej störa.
Jag kunde nå det med min hand
Men törstar än vid källans rand. (Psalm 530:2)
Per Olof Nisser var själv ledamot och huvudsekreterare i 1969 års psalmbokskommitté och har därmed haft ett betydande inflytande i dagens psalmbok som tillkom 1986. Han är också en god andlig författare. Med sin sedvanligt charmfulla och högst okyrkliga blyghet har han dock utelämnat sig själv från skaran av östgötska psalmförfattare. Per Olof Nisser har nämligen skrivit den underbara psalmen 509: "Av goda makter underbart bevarad", efter en text av den tyske teologen och motståndskämpen Dietrich Bonhoeffer.
Jag hoppas att denna bok, som både är lärd och underhållande, blir väl läst och spridd över hela landskapet.