Författaren och advokaten Petina Gappahs debutbok rymmer tretton noveller, som alla utom en utspelar sig i hennes hemland Zimbabwe. Ett gemensamt tema för berättelserna är relationer.
Men undan för undan, medan jag läser, blir jag också medveten om hur Gappah skickligt i de allmänmänskliga skildringarna av kärlek, svartsjuka, sorger och hopp väver in bilden av ett land i kaos. Skyhög inflation, maktfullkomlighet, en vanvettig jordbrukspolitik, allt under ledning av president Mugabe och hans hov, några få rika och många fattiga; det är de villkor under vilka Gappahs gestalter lever. Över dem alla ligger också skuggan av sjukdomen som aldrig nämns vid namn, men som är ständigt närvarande - aids.
Enkelt men ändå drivet skildrar Gappah ett postkolonialt samhälle där drömmar om västerlandets välstånd bryts mot såväl marxist-leninistiska idéer som vidskepelse och urgamla traditioner. Ett land där kriminalitet och fiffel för många, uppifrån och ned i samhällsstrukturen, blivit ett sätt att överleva. Som svartabörshandlaren i samlingens sista novell, "Midnatt på Hotel California", uttrycker sig: "Det här är det nya Zimbabwe där alla är förbrytare."
Det som jag saknar hos Petina Gappah är främst miljöskildringar. Mera av dofter, färger, skuggor och dagrar hade gett de här novellerna ett lyft. Som de nu är, är de välskrivna och intressanta inblickar i ett land som vi oftast bara möter i korta nyhetsinslag på tv. Men kanske en aning slätstrukna.