Döden har strängt taget varit Philip Roths stora tema sedan debuten för ett, faktiskt, halvsekel sedan. Men än mer påtagligt i de senaste årens, allt kortare, intensivare romaner, som "Vålnaden försvinner" och mästerverket "Envar".
Den senare är första delen i den så kallade Nemesis-kvartetten som Roth avslutade i höstas, och vars andra del "Indignation" nu kommer på svenska. Återigen med döden som ledmotiv, men med en överraskande twist.
Om tonåringen MarcusDen snart åttioårige Philip Roth har tidigare skrivit gripande och intelligent, ofta självironiskt, alltid uppriktigt oförskönande om åldrandet. Om män med för Roth så typiska potensproblem, om människor vars framtidsutsikter består av tilltagande skröplighet. "Indignation" handlar i stället om tonåringen Marcus Messner som har hela livet framför sig. Eller kanske inte. Han påstår ganska omgående att han berättar från andra sidan döden. Utan att avslöja för mycket, har hans påstående visst fog för sig.
Året är 1951, USA krigar i Korea. Nittonårige Marcus Messner, är den ende, väluppfostrade sonen till ett par judiska immigranter - fadern är kosherslaktare i Newark (var annars?) - vill både fly sin alltmer orolige, krävande och förkvävande far och utbilda sig för att slippa kanonmattjänstgöring i Korea och i stället bli officer.
Uppfylld av ilskaMarcus söker sig till ett college långt långt bort i Ohio men kommer omedelbart på kant med rumskamrater, collegeledningen, snart hela världen. Han är så uppfylld av ilska, indignation, över alla orättvisor, men kanske framför allt över att han inte bara kan få leva sitt liv i fred, plugga stenhårt och få toppbetyg. Och förhoppningsvis bli av med sin svendom i brådrasket.
En kort kärleksaffär med den betydligt mer livserfarna Olivia blir upptakten till en alltmer galopperande, snart okontrollerad ilska som visar sig få förödande konsekvenser.
Den uppmärksamme läsaren anar vart det barkar redan efter att ha läst kapitelnamnen, men den berättartekniska finess som Roth erbjuder är egentligen överkurs. Men läcker.
"Indignation" är en ovanlig Rothroman, inte minst stilistiskt. För att trovärdigt gestalta en nittonåring har den annars så diaboliske prosakonstnären Roth förenklat språket, lagt strikta band på sig, även om stilen blir mer vältalig allt efter som.
En slags dystopiLikväl är den tvåhundrasidiga romanen gripande, engagerande, outsägligt vacker i ett slags dystopisk mening.
Alla liv som aldrig fick spira. Philip Roth vänder och vrider på allas vår ständiga skugga, och finner en kreativ vrede i att skriva om det liv som hade kunnat bli hans eget - och ändat i Korea redan 1951 eller 1952.
"Indignation" är en fascinerande liten, intensiv roman av en av världens mest suveräna romankonstnärer. Snart fyllda 80! Otroligt.
ÖRJAN ABRAHAMSSON