I "Sonen" slår Philipp Meyer på stort och försöker fånga 150 år av amerikansk historia från mitten av 1800-talet och framåt. En önskedröm om Den Stora Romanen: om nybyggartid, pionjäranda, indianer, rasism, familjeintriger, ranchliv, oljeutvinning, olycklig kärlek, krig, våld och rikedom. I det stora hela kampen om marken och naturresurser, bete, bison, olja. Sett till ett tema, hänsynslösheten för att vinna det man vill ha.
Berättelsen är delad i tre huvudfåror. I inledningen kidnappas trettonårige Eli av indianer i en räd mot hans hem där familjen brutalt mördas. Fångad hos comancherna vinner Eli med tiden respekt och plats i stammen, en prägling som så klart sätter sina spår hos honom.
Nästa avdelning är Elis son Peters dagboksanteckningar. Peter fångad i familjen, plågad av samvetskval över gemensamma felgärningar. Brorsdottern till honom, Jeannie är tredje spåret som på sin ålderdom i nutid tänker tillbaka på det som varit och vägen till hennes plats i ledningen av familjeimperiet.
Tre människor bundna av omständigheter i en kamp att kontrollera sitt eget öde. Det är Amerika i ett nötskal, att bygga sin egen lycka, med hårt arbete, kamp och vilja. Romanen har ett fint flyt framåt, men det är mycket som behöver rymmas på nästan 600 sidor. Så något imponerande djup når vi därför inte i huvudkaraktärerna. Underhållande visst, men det är långt kvar till det storslagna mästerverk förlaget försöker sälja in romanen som.