Det finns en skamkänsla som tränger sig långt mer djupt in i vår identitet, än den där ytliga koketterande blygheten och rädslan att avslöjas som en bluff. Det är offrets känsla av förintande skam. Skammen av att ha blivit behandlad utan människovärde och utan medkänsla.
Philippe Grimbert är en fransk psykoanalytiker som ägnat sitt liv åt hängivet arbete med barn med autism och psykotiska sjukdomar. I den självbiografiska romanen "Hemligheten" berättar han om hur denna skam blir en bortträngd sanning i den lilla familjens liv där Philippe är enda barnet, född strax efter 2:a världskrigets slut.
LåtsassyskonSom ensamt barn uppfinner Philippe ett låtsassyskon, en storebror som följer honom i alla sammanhang. Men med låtsasbrodern är Philippe på väg att röja en hemlighet i familjens tragiska historia. Ett besök på vinden tillsammans med mamma och fyndet av en sliten tyghund blir början till en insikt att där faktiskt funnits en broder före honom; Simon. Med den sällsamma matronan Louise nystar Philippe upp en sanning om antisemitism, svartsjuka och en halvbror som tillsammans med sin mamma, Philippes moster, deporteras till Auschwitz. Föräldrarna har gjort allt för att sopa igen spåren av dessa smärtsamma minnen. Tagit bort allt judiskt och förfranskat sitt efternamn i ett desperat försöka att tvätta skammen av sig.
PsykoanalysPhilippe strävar åt ett annat håll. Han vill förstå, föra samman och framför allt återkalla minnet av den bror han aldrig mött. Resan leder honom in i psykoanalysen. Och skammen hamnar till sist där den verkligheten hör hemma; hos koncentrationslägrens bödlar och den franska marionettregeringen. Philippe själv återtar sitt judiska namn.
"Hemligheten" är en stark roman som rör sig i ett gränsland mellan individens historia och den kollektiva berättelsen om skuld, svek och destruktivitet. Författaren visar på en väg bort från skam mot stolthet, när hemligheter bryts upp med trygga relationer.
JAKOB CARLANDER