Ungdomsteater
Sexigt på riktigt
Av Paula McManus
Skådespelare: Ellen Norlund, Martin Waerme och Sofia Landström.
Ung scen öst, Linköping
Spelas i klassrum i hela Östergötland till 12 december. Nästa offentliga föreställning på Ung scen öst 3 december.
Om jag hade varit 14 år och fått den här pirriga, vågade, roliga föreställningen i mitt klassrum så hade jag blivit så generad att jag dött. Men jag hade älskat den.
Den bästa sexualkunskapslektion jag borde ha fått, men aldrig fick, helt enkelt.
De tre unga skådespelarna Ellen Norlund, Martin Waerme och Sofia Landström bjuder på sig själva så att svetten blänker och kinder flammar.
De har de mest fantastiska dräkter där plyschiga kramdjursformer hänger och dinglar. Är det bröst, penisar, bara nåt allmänt mysigt? Fritt för tolkning.
De sjunger, agerar och rappar. De väljer ämnen efter en lista och några i publiken får hålla i lappar att plocka från, med ord som "kyssar" eller "gåshud".
Det blir många små sketcher på varandra, som i improvisationsteater.
Tonen är hela tiden inbjudande och gosig. Om en tjej kysser en kille eller en tjej är inte ens en fråga.
Man får inget veta om könssjukdomar och inga varningar för att lägga upp nakenbilder på Facebook. Här är lust och nyfikenhet i centrum – och att vara rädd och liten och tänka "jag får aldrig kyssa någon". Finns det någon enda ung människa som inte tänkt just det? Här gestaltas det genom att skådespelarna plötsligt tar upp varsin Smurf ur sina konstiga dräkter och pratar med liten röst. "Jag är rädd", piper en och de andra stöttar med "varför då?" och "jag med!".
Fint, och samtidigt befriande skrattframkallande.
En sketch handlar mycket tydligt om att säga "nej, stopp, det här känns inte bra, nu vill jag inte vara med längre".
Viktig. Och välgjort.
Vi i publiken blir involverade i precis lagom dos, ingen måste skojförnedras eller dras fram inför de övriga. Man känner sig bekväm, men ändå med.
Allt är vänligt. Men inga missförstånd: Det handlar om sex, inte kärlek och vänskap. Grattis ni högstadieskolor som bokat "Sex på riktigt".
... och ett något svårsmält päronPassade också på att se "Päron", en pjäs för de mindre barnen av Augustprisnominerade poeten Athena Farrokhzad, under höstlovet. Fina skådespelarinsatser av Astrid Assefa, Ardaklan Hakimi Fard, Maria Granhagen och Jenny Möller Jensen. Fiffigt till tusen. Supereleganta scenlösningar. Angeläget ämne. Fart och fläkt och inte en långtråkig minut.
Men mycket språklekar och avancerad handling. Det går nästan över huvudet på mig och jag är vuxen. De sexåringar jag ser pjäsen med sitter märkbart tysta med stora ögon. Hängde de med i den smarta dialogen om föräldrar som flyttar till Sverige från ett annat land och vill bevara sina barn i det gamla landets kultur? Kanske? Men jag är tveksam.
"Päron" spelas på Ung scen öst i Linköping till 8 november, sedan på Teater Bråddgatan i Norrköping till 12 december.