"The Hurt Locker" är redan historisk. Filmen är regisserad av Kathryn Bigelow och gjorde henne till den första kvinnan att vinna en Oscar för bästa regi. Det är nästan skäl nog att se filmen, men naturligtvis är det viktiga att det är en riktigt bra film.
"The Hurt Locker" handlar om en grupp amerikanska militärer som är desarmeringsspecialister i Irak. Det är personer som tvingas vara misstänksamma mot allt och alla. Vi följer deras uppdrag och deras olika sätt att handskas med högst ovanliga vardagskomplikationer. Manuset är skrivet av Mark Boal som inspirerats av historier från sin tid som journalist i Irak. Manuset gav även honom en Oscar.
Motsatser
Kathryn Bigelow verkar verkligen ha hittat inspirationen i Boals manus och i sandöknen. Hennes krigsfilm är en lika spännande som påfrestande berättelse. Styrkan ligger i att hon vrider och vänder på begreppen. "The Hurt Locker" innehåller klassiska hjältar och hjältescener men även motsatsen.
Här lockas publiken in i krigets spännande och actionladdade delar genom förföriska scener för att i nästa sekund plåga oss med grymma, dehumaniserade och avskräckande bilder.
Krigets dårskap
Bäst blir det när Bigelow drar ner på tempot, nästan helt stannar upp, och med imponerande precision väntar ut dramatiken i sina scener. Ett bra exempel är en sekvens med två krypskyttar som skjuter mot varandra. Den scenen innehåller precis alla de delar jag nämner ovan och blandar fiktionens klassiska hjälteexpertis med bilder av krigets dårskap. I dessa scener, när Bigelow är så långt ifrån flåsig klipp-klipp-action som går, är "The Hurt Locker" ruskigt bra och blir till en tuff film som fångar (manlig) fascination för krig.