Eva Lalander
Akvareller, skivomslag
Galleri Kronan, Norrköping
Pågår till 9 oktober
När jag betraktar Eva Lalanders målade vardagsnära motiv, tänker jag på hur motsvarande utsnitt skulle ha sett ut genom en digitalkamera. Jo, de skulle ha varit mera exakt avbildade, men samtidigt skulle något ha saknats i atmosfären av upplevelsen.
Det vilar en stillsam atmosfär över hennes bilder och samtidigt också ett nära inkännande. Eftersom många av hennes motiv kretsar omkring henne själv så skulle man också ha kunnat rubricera den här utställningen som "Självbespeglingar".
Här finns hennes gestalter återgivna i olika poser från vardagsupplevelserna; ensamt, i små grupper och i ett enstaka "jubileet"-sammanhang.
De är välkomponerade i den lyriska realismens anda och den förtätade känslan är inte att ta miste på.
Bäst tycker jag om de snyggt komponerade bilderna "Sorsele", där kvinnan är lugnt inbäddad i det vita lakanet omgiven av det röda - och "Rött rum" med den blåröda bakgrunden skapar fin dramatik åt den "frågande" unga kvinnans vita ansikte.
Visst blir jag tilltalad av denna stillsamt, lyhörda poesi - den som jag förmodar också återkommer i Eva Lalanders komponerade musik. Det finns en atmosfär i hennes bilder som känns känsligt intagande.