Det här är min bild av Polen vintern 1981. I katedralen hade mer än tusen människor samlats för att sjunga psalmer med ett nationellt budskap. På vägen ut i det mörka vinterslasket möts vi av en mur av svartklädda poliser med sköldar som sakta rycker fram för att mota undan oss till sidogator där folksamlingen automatiskt löses upp.
Om händelserna detta år som kulminerar i Lucianattens krigstillstånd med brutna telefonförbindelser och polisräder över hela landet har Peter Kadhammar skrivit en mycket såväl läsbar som läsvärd bok.
Han har gjort många och långa intervjuer med presidenten och generalen Wojciech Jaruzelski och med generalen och inrikesministern Czeslaw Kiszczak och inte minst med Anna Walentynowicz vars protester utlöste den våg av strejker som ledde till att fackföreningsrörelsen Solidaritet bildades.
Det är fascinerande med dessa berättelser nära 30 år efter de händelser som avsåg att stoppa den folkliga revolten, men som i själva verket på ett avgörande sätt bidrog till regimens fall.
Jag tror att Kadhammar lyckats få generalerna att ge en bild som de själva upplever som helt sann. Och det är rörande att följa Fru Annas mångåriga kamp för vad hon upplevde som elementära rättvisekrav.
Men jag lägger ändå ifrån mig boken med en känsla av otillfredsställelse. Den bild som Kadhammar förmedlar är av en nästan idyllisk diktatur. Men den polska diktaturen var långtifrån idyllisk. 1968 deporterade man brutalt landets hela återstående judiska befolkning i ett försök att vinna popularitet genom att spela på polackernas urgamla antisemitism. Två år senare skickade man stridsvagnar mot demonstrerande arbetare varvid många dödades.
Vintern 1981 hade man satsat miljarder på att bygga upp en enorm styrka kravallpoliser för att slippa skjuta mot nya protestvågor, protester som inte så mycket handlade om bristen på frihet som på bristen på allt annat - mat, kläder, husgeråd, bräder och färg; allt man kan föreställa sig.
Visst det var humant att man ville slippa skjuta, men var det av omtanke om människoliv eller om det intryck det skulle göra på utländska kreditgivare?