År 1984 utgavs "Kärleken är alltings hjärta" - en bok som innehöll brev som växlats mellan Lili Brik och Vladimir Majakovskij under åren 1915-1930. Utgivare var Bengt Jangfeldt, vars insats vittnade om insikter och engagemang i ämnet.
Bådadera har fördjupats under de år som gått, det blir tydligt för den som tar del av den bok Jangfeldt nu ger ut: "Med livet som insats. Berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets".
Det är lika berättigat som glädjande att beteckna denna volym som ett mycket imponerande arbete. Den kommer, vågar jag profetera, att tillmätas bestående värde, nog inte bara i vårt land.
Majakovskij anses väl vara den främste av de många begåvade poeter, vars ungdomsår och genombrott sammanföll med tsardömets slutfas och de första revolutionsåren.
Hans personlighet och talanger förutbestämde honom för stora framgångar och för svidande besvikelser och nederlag. Han var rikt begåvad: hade ett enastående minne, var en lysande recitatör och en språkets gunstling - ordfyndig rimkonstnär och de slående metaforernas mästare. Därtill var han skicklig tecknare.
Och samtidigt var han "infantilt egocentrisk", behäftad med maniska drag, oerhört krävande i alla personliga relationer och stingslig.
Majakovskij var född 1893, kom tidigt att engagera sig politiskt och satt redan som tonåring i tsarens fängelse. Han blev en av de främsta i futuristernas läger, och han såg paralleller mellan de revolutioner han åstundade: den poetiska och den politiska.
Från denna utgångspunkt följer Jangfeldt levnaden och skeendet fram till Majakovskijs självmord i april 1930, och läsningen är oavbrutet givande och spännande, både vad gäller Majakovskijs livslopp och det som hände inom "hans krets": det märkliga "äktenskapet" mellan de tre - Lili Brik, hennes man Osip och Majakovskij - de stora framgångarna som diktare, de problematiska men viktiga kontakterna med författarkolleger och det med åren alltmer frustrerande och till sist förgörande förhållandet till Makten.
Vad gäller den sista punkten får vi i Jangfeldts bok förskräckande påminnelser om hur den nya sovjetstaten snabbt blev långt mer repressiv än någonsin tsardömet. De första offren bland författarna var Gumiljov och Blok, och därefter snart nog Jesenin och Majakovskij. Vi sentida iakttagare vet att det sedermera krävdes långt fler offer.
Sammanfattningsvis: vi har fått ett standardverk om "Majakovskij och hans krets". Det skall understrykas att den tid som behandlas också fått sätta spår i bokens yttre gestalt: den typografiska utformningen ansluter till den uppsluppna experimentlusta som utmärkte det tidiga ryska 1900-talet.
Per Olov Backman