När Göteborgs internationella konstbiennal öppnar för fjärde gången är nyckelorden politik och motstånd. Det handlar om samtidskonst som ska få publiken att tänka efter.
- Vi vill att konst ska vara mer än bara ett söndagsnöje, förklarar biennalens två curatorer Edi Muka och Joa Ljungberg.
Video, performance, installationer och ljudverk. Uttrycken är många bland de 28 konstnärer och konstnärsgrupper som ställer ut på Göteborgs fjärde internationella konstbiennal. Några av dem nästan viskar fram sina tysta reflektioner. Andra gränsar till högljudd aktivism.
Det som förenar konstnärerna är att deras verk på olika sätt går att relatera till biennalens tema och titel, "Rethinking dissent: Om politikens begränsningar och motståndets möjligheter".
- Vi vill väcka tankar kring politikens begränsningar i en globaliserad värld. Vad som är legitimt motstånd och vad som klassas som fundamentalism. Vi tror att konsten är ett bra rum för reflektioner av det här slaget, säger Joa Ljungberg, den ena av biennalens två curatorer.
I nio månader - en ganska kort tid för ett så pass stort konstevenemang - har hon och Edi Muka letat konstnärer som kan delta i biennalen. Till sin hjälp har de haft ett upparbetat kontaktnät och alla tillfrågade konstnärer har tackat ja med en gång.
Konsten visas på fem platser runt om i hela Göteborg. Huvudarenan är Röda Sten, som från och med i år tagit över ansvaret för biennalen från Göteborgs Stad. Här visas några av biennalens mer internationellt kända gäster, som sydafrikanska Jane Alexander, Jenny Holzer från USA och spanskfödda Santiago Sierra, som i dag bor i Mexiko.
Italienska Mario Rizzi ställer ut i Sverige för första gången. Han visar sitt nyproducerade videoverk "Neighbours" på Röda Stens bottenplan. Det består av sex videoprojektioner. Korta filmsekvenser som Mario Rizzi spelat in under en fyra månader lång vistelse i Israel och Palestina.
- Det som intresserar mig är situationen i olika multikulturella samhällen, säger han.
Oftast filmar han människornas vardag. Med dokumentära bilder ur till synes vanliga liv berättar han ovanliga historier. Som till exempel den om självmordsbombaren Hanadi Jaradat.
- Jag bodde hos hennes familj i tre dagar. Jag tror inte att historien berättas bäst genom de stora händelserna, utan genom att ställa de små bredvid varandra, säger Mario Rizzi.
Även kubanska Tania Bruguera visar sin konst på Röda Sten. Ett verk som består av både en performance och en dokumentation, men som för de flesta biennalbesökare bara kommer vara det sistnämnda, eftersom konstnären själv lämnar Göteborg efter invigningshelgen.
Verket heter "The Stroll of the New Man" och är en kritisk kommentar till det samtida Kuba. Bland annat illustrerar Tania Bruguera konstnärens privilegierade situation genom att låta två andra kubaner vara med på Sverigeresan som en del av konsten.
- Mina kollegor gör en turistresa under täckmanteln konst. Som konstnär kan du resa fritt, det kan du inte annars. Dessutom använder vi produktionsbudgeten till att köpa saker som går att skicka hem till Kuba och få igenom tullen för att vi kallar det konst, säger hon.
Knappt hälften av biennalens medverkande konstnärer är från Sverige. Här märks namn som Pål Hollender, Joanna Rytel och Fia-Stina Sandlund. Alla vana att uppmärksammas för vad många anser vara konstprojekt som både provocerar och chockerar.
Fia-Stina Sandlund deltar med verk på två av biennalens arenor, Röhsska museet och Göteborgs konsthall. Det ena är ljud- och textverket "Socialismens väg" som bygger på en kinesisk kampsång framförd i fyra olika versioner. En gång om dagen ljuder verket ut från konsthallen, ut över Götaplatsen och centrala Göteborg.
Det andra är ett bild- och videoverk i två delar. Det handlar om en planerad politisk aktion mot en dansk affärsman som av olika skäl aldrig blev av. I stället bestämde Fia-Stina Sandlund sig för att rekonstruera aktionen och göra den till ett konstverk.
- På sätt och vis blir ju faktiskt aktionen av, fast i en konstkontext. Frågan är var den är mest effektiv, som ren aktivism eller i ett finkulturellt sammanhang, säger hon.
Själv går hon ofta över gränsen och vill inte heller helt göra skillnad mellan de två olika världarna. Hon är både aktivist och konstnär, och hon tror på konstens förmåga att förändra.
- Konsten har en enorm politisk kraft. Jag förstår inte varför det måste ifrågasättas hela tiden. Konst har alltid varit en plattform för politisk propaganda och ett politiskt arbete, säger hon.
Fotnot: Biennalen öppnar den 25 augusti med invigningsprogram och fest på Röda Sten i Göteborg. (TT Spektra)
Fakta/Göteborgs internationella konstbiennal
Pågår mellan 25 augusti och 25 november på Röda Sten, Göteborgs konsthall, Röhsska museet, Gamla posthuset och Galleri Kaustik. Dessutom visas så kallade satellitutställningar på ytterligare sex platser i staden, som till exempel Konstepidemin, Galleri 54 och Atalante.
Deltagande konstnärer från andra länder är Lida Abdul, Adel Abidin, AES+F, Jane Alexander, Tania Bruguera, Democracia, Thomas Hirschhorn, Jenny Holzer, Lamia Joreige, Otto Karvonen, Armando Lulaj, Melik Ohanian, Mario Rizzi, Anri Sala, Santiago Sierra och Sislej Xhafa.
Svenska konstnärer som medverkar är Catti Brandelius, Jenny Grönvall, Maria Heimer Åkerlund, Mats Hjelm, Pål Hollender, Marianne Lindberg de Geer, Mandana Moghaddam, Joanna Rytel, Fia-Stina Sandlund, Hendrik Zeitler, Johan Zetterquist och Ola Åstrand. (TT Spektra)