NY BOK
Leif G W Persson: Linda -- som i Lindamordet
Piratförlaget
Jag lägger ifrån mig Leif G W Perssons nya bok och vet inte om jag gillar den eller inte.
Å ena sidan rastar Persson alla sina käpphästar om inkompetenta, korrupta, alkoholiserade, sexistiska och sexfixerade poliser. Denna litania blir snabbt väldigt tröttsam och i den här boken närmast pinsam på grund av ett ondsint och inte alls, som författaren tror, roligt porträtt av chefen för rikskriminalen. Han kallas i romanen för Nylander och namnlikheten med rikskrims förra chef Nyhlén är naturligtvis ingen tillfällighet.
Å andra sidan utvecklas boken till en i högsta grad proffsig skildring av hur polisen arbetar med ett spaningsmord och till slut löser det därför att ett antal detaljer som först verkar helt betydelselösa kan pusslas ihop till en helt oväntad bild av vem som kan vara förövaren.
Boken handlar om sexmordet på en polisaspirant, Linda Wallin i Växjö. Till att börja med är de enda spåren litet blod från gärningsmannen och hans efterlämnade kalsonger. Därmed har polisen tillgång till mördarens DNA, men i brist på idéer om vem han skulle kunna vara ägnar man sig åt en allt absurdare insamling av DNA-prov från i slutändan 700 personer. Och lösningen av mordet visar sig givetvis inte ha någon hjälp alls av alla dessa prover och allt arbete med att analysera dem som SKL i Linköping jobbar med.
Med detta vill väl Persson göra ett inlägg i debatten om värdet av DNA för att lösa brott. Värdelöst anser han tydligen och naturligtvis har han rätt i att helt överdrivna förhoppningar knutits till den nya tekniken. För att eliminera misstänkta innan onödigt mycket jobb lagts ner på att kartlägga dem borde dock metoden vara effektiv. Den sidan av saken struntar Leif G W Persson tydligen i.
Genom att det rör sig om ett spaningsmord med det ena spåret efter det andra som visar sig vara återvändsgränder har författaren svårt att få upp spänningen. Särskilt som de poliser som hoppas att de står inför ett genombrott i utredningen redan idiotförklarats av författaren.
När brottet äntligen lösts är boken ännu inte slut och man undrar om det blir någon överraskning i slutändan. Det blir det inte. Författaren vill bara knyta ihop alla lösa trådändar.
Det gör han effektivt. Jag har sällan läst en thriller där jag som i den här upplevt upplösningen som alltigenom trovärdig och fullständigt logisk med tanke på vad som steg för steg avslöjats om offret och tänkbara gärningsmän.
Men tyvärr sker det till priset av en närmast total brist på spänning.