Provocerande och hjärtskärande om blodsband

Förväxlingar.  Två familjer hamnar i kris när det visar sig att deras söner blivit förväxlade på BB. "Sådan far, sådan son" väjer inte för en hjärtskärande problematik.

Förväxlingar. Två familjer hamnar i kris när det visar sig att deras söner blivit förväxlade på BB. "Sådan far, sådan son" väjer inte för en hjärtskärande problematik.

Foto: Triart

Kultur och Nöje2014-03-14 06:00

Drama

CCC

Sådan far, sådan son

Regi: Hirokazu Kore-eda

I rollerna: Masaharu Fukuyama, Machiko Ono, Yoko Maki

I en intervju med TT tidigare i vintras berättade den svenska regissören Ruben Östlund, apropå sin kommande film "Turist", att han tycker att föreställningen om att blodsband är de absolut viktigaste är helt förkastlig.

En spännande tanke att ta med sig när man ser den japanske stjärnregissören och familjeproblemskildraren Hirokazu Kore-edas nya film, som handlar om hur två familjer tar sig an beskedet om att deras sexåriga söner blev förväxlade på BB.

Enligt sjukhuset i filmen är det vanligaste i dylika situationer (för detta händer ju faktiskt) att man byter tillbaka barnen. Men är det verkligen möjligt att byta bort "sitt" barn mot ett annat, som visserligen bär samma dna som man själv?

För Ruben Östlund skulle svaret vara glasklart. För de flesta andra också kanske, som varit närvarande, fysiskt och känslomässigt, under de sex första åren av ett barns liv. Men för Kore-eda tar det två timmar att komma fram till en lösning på alla praktiska och känslomässiga knutar.

Det blir provocerande, hjärtskärande och tankeväckande att följa med.

Den ena pappan, den framgångsrike och elitistiske Ryota, kliver fram som huvudroll. Han har satt karriären före det mesta och får av sin egen pappa, som han inte står särskilt nära, rådet att byta till "rätt" son så snart som möjligt.

Det låter kanske väl hårt, samtidigt hanterar Kore-eda all denna delikata problematik med känslig hand. Inget är så svart eller vitt som man först tror. Frågor om vad ett faderskap egentligen är trängs med en klassaspekt och stela könsroller.

För i en mindre patriarkal kultur än den traditionellt japanska hade förmodligen mammorna och barnen protesterat högre mot Ryotas tungt vägande idéer om vikten av intakta blodslinjer. Och själv hade han förmodligen haft lättare att snabbare få kontakt med sina trots allt existerande känslor. (TT)

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!