Marjaneh Bakhtiari:
Kan du säga schibbolet?
Ordfront
"Det är bara färgerna som är nya", hävdar högskoleläraren Mehrdad, som anser att det inte skulle finnas några problem om bara invandrarna skärpte sig.
Hans kollegor menar att han endast spelar sverigedemokraterna i händerna och eleven Sharyar vill istället uppdatera svenskheten genom att ge "blatte" en positiv klang.
Bosniska städerskan Kadefa skakar på huvudet åt att den iranska familjen Abbasi har färre persiska mattor än svenskarna i sitt hem.
Marjaneh Bakhtiaris andra roman "Kan du säga schibbolet?" är sprängfylld av brännande samtidsfrågor om integration och identitet, och i det månghövdade persongalleriet bubblar lika många åsikter som individer.
Men först och främst: "schibbolet"? Ordet har sitt ursprung i Gamla Testamentet och är i språkvetenskapen ett begrepp för de koder som skiljer den som ingår i gemenskapen från den som inte gör det. Helt enkelt en vi-och-dom-mätare.
Den som läst debutboken "Kalla det vad fan du vill" vet att Bakhtiari är en författare som kämpar just för att upplösa exkluderande vi:n, slita loss etiketter och spränga generaliserande fack - allt i en rappt humoristisk romanförpackning.
"Kan du säga schibbolet?" är en bullrigt myllrande familjekomedi som utspelar sig i Malmö under mångkulturårets upptakt.
Familjen Abbasi är utåt sett integrationens lyckade exempel.
Pappa Mehrdad är framgångsrik proffstyckare i allehanda debattsoffor. Mamma Noushin ruvar på stora planer om en feministisk förening som aldrig sätts i verket. Den egotrippade Parisa vill åka till släktingarna i Teheran för att fotografera den exotiska fattigdomen. Hennes trettonåriga lillasyster Baran tror sig vara allergisk mot Iran och stänger ute allt tjafs med sin hiphopladdade i-pod.
Bakhtiaris breda, på samma gång satiriska och varmhjärtade samtidsskildring med det mångkulturella samhället i fokus leder tankarna till Zadie Smith, som på liknande vis låter förhållningssätt stöta samman, olika identitetsvägar prövas och ett vimmel av individer tecknas med en lika vasst ironisk som ömsint glödande penna.
Författaren har putsat bort en hel del av debutens nybörjarbrister, och även om pratigheten kan bli tröttande och sensmoralen ibland skrivs på näsan imponerar det stora anslaget.
"Kan du säga schibbolet?" är en ovanlig kombination av underhållningsroman och debattstoff: samhällskritiska deckare i all ära, men det är sällan en fråga verkligen stöts och blöts, vrids och vänds så här utan förenklingar. Samtidigt som läsaren faktiskt har roligt.