Efter debuten med en stoffligt fragmentarisk och språkligt stram roman ("Vit", 2001) fortsätter Anna-Karin Selberg (född 1975, doktorand i filosofi) nu författarkarriären med en betydligt mera omfångsrik och saftig sak, "Skymning över Al-Omistan".
Denna metamorfos i litterär attityd och estetik tar fasta på ännu ett krig som USA för mot ett land beläget där bergsmassiv möter sandvidder och öken. Långt borta, samtidigt mycket nära verklighetens Irak, härskar en president och diktator.
Och dit kommer grabbarna i elitstyrkan American Attack Rangers för att ställa allt till rätta och sätta på varandra.
Medan de avgudar sina kvinnor i Oregon och New York har de, beroende på ålder och rang, alltid en mun eller kuk i beredskap för kollegan. Det är en drift med kriget, samtidigt kriget som drift. Homosex i praktiken, den lika sentimentala som officiella drömmen om kärnfamiljen och dess nödvändiga offer i retoriken.
Tankegodset går tillbaka på Klaus Theweleits mäktiga tvåbandsverk, "Mansfantasier", samtidigt som innehållet medelst instrumentella och språkliga närmanden till såväl den grekiska tragedins kör som till lekarna med lättviktigare genrer (dataspelens, kärleksromanernas, serietidningarnas, skitfilmernas) söker förstå kriget, krigarna, bevekelsegrunderna. Eller gäcka allt.
På idéplanet är Anna- Karin Selberg och hennes text cool som en filbunke och rå som sushi. Och (lekarna med) de verbala nivåerna behärskas med säkerheten hos ett professionellt öra och öga.
Problemet är bara ett: den i längden mördande tråkigheten.