2 oktober 1968 samlades 10 000-tals människor, mest studenter, på Tlatelolco-torget i Mexico City för att protestera mot diktaturen. Bara tio dagar före OS- invigningen.
Diktaturen besvarade resolut protestanterna på Tlatelolco. Med kulor. Närmare 300 obeväpnade människor dödades.
Massakern på Tlatelolco är den kanske mest emblematiska av alla de latinamerikanska diktaturernas illdåd under 1900-talet.
Blodbadet utgör berättarramen i Roberto Bolaños kortroman "Amulett" från 1999, nu på svenska i Lena E Heymans fina översättning.
Mänskligare volymI jämförelse med fjolårets makalösa tusensidiga roman "2666" och efter vårens femhundrasidiga diktsamling "Det okända universitetet", är höstens "Amulett" en betydligt mänskligare volym.
Knappa tvåhundra (små) boksidor där berättarjaget Auxilio tänker och minns, drömmer och även ser framtiden, där hon sitter inlåst på en universitetstoalett medan massakern på Tlatelolco pågår; militären hade även tömt universiteten på folk.
Auxilio en flykting från Uruguay, en bedagad, guldhjärtad kvinna och modersgestalt för stadens unga poeter. För övrigt är Auxilio och flera av bokens gestalter hämtade från Bolaños stora roman "De vilda detektiverna".
Kryptiskt gåtfull"Amulett" är en fascinerande berättelse driven av den associativa medvetandeströmmens logik och skriven på en prosa med den flyktiga intensiteten hos poeten Bolaño.
Som roman är "Amulett" en ganska svårforcerad och kryptisk, bitvis gåtfull just som en amulett. Den blir till slut lite för undflyende. Det är som om Bolaño ännu inte riktigt har lyckats tämja sitt brinnande poetiska hjärta i romanens prosaiska verklighet.
Samtidigt är "Amulett" en skimrande, viktig bit i det fantastiska pussel som heter Roberto Bolaño. Om du inte redan har läst "2666", gör det omedelbart.