Roberto Bolaño: Ett fabulöst läsäventyr

Den gåtfulle författaren Benno von Archimboldi är något av den heliga Graal i Roberto Bolaños sanslöst omtalade, enormt hyllade, verkligt grandiosa, sista och postumt utgivna roman "2666". Nu på svenska i Lena E Heyman stilsäkra översättning.

Inledningsvis handlar dock romanen om fyra europeiska litteraturforskare som gjort karriär på den geniförklarade Archimboldi, var hemlighetsfullhet får JD Salinger att framstå som en jetsettare.

Ironiskt nog förblir Archimboldi en gäckande skugga medan de fyra kritikernas smått själlösa, småtrista tillvaro ägnas desto noggrannare, likväl alltmer fängslande, uppmärksamhet. Ända tills Bolaño plötsligt, fräckt, helt sonika släpper kritikerkvartetten efter 200 av romanens 1 050 boksidor. Jo, du läste rätt. "2666" är inte en utan snarast fem romaner på dryga tusen sidor.

Dock, ha förtröstan - ett mer briljant underhållande romanexperiment kommer du inte att läsa vare sig i år eller nästa. Eller nästnästa.

Bolaño föddes Chile 1953 men levde större delen av sitt liv i Mexiko och Spanien och gick bort 2003, blott 53 år gammal. Två (enastående) romaner finns på svenska. Den tunna, rafflande "Om natten i Chile". Och det storslagna, berusande, rent mästerliga romanexperimentet "De vilda detektiverna".

"2666" överträffar dock "De vilda detektiverna". Med råge. Romanen är skriven i ett andlöst, verbalt flöde och Bolaño snickrar med suverän lätthet ihop bokens vindlande intriger. Ett hantverksmässigt mästarprov.

"2666" består av fem löst, likväl precist sammanvävda berättelser, alla med gemensam slutpunkt i den mexikanska staden Santa Teresa nära USA:s gräns. Ett område där hundratals kvinnor våldtagits, lemlästats och mördads utan att morden har lösts.

Första delen skildrar kritikerna som till slut hamnar Santa Teresa. Den andra gestaltar stadens förvirrade, möjligen psykotiske filosofilärare. Romanens tredje del - bokens enda svagare del - handlar om en svart New York-journalist som reser till Santa Teresa för att bevaka en boxningsmatch.

Bokens mastiga - svårforcerade och magstarka - fjärde kapitel är i princip en detaljerad, lakonisk katalog över morden (på dryga 300 boksidor!).

Först i kapitel fem, efter 750 sidor, får läsaren möta den mystiske författaren Archimboldi vars liv tycks ska knyta ihop tegelstenens alla lösa, vilt spretande trådar. Trådarna fortsätter dock att spreta. "2666" är en mångtydig och öppen roman. Raffinerat vidöppen.

Till det mest rebelliska och innovativa med Bolaño hör att han aldrig enkelt och entydigt knyter ihop sina berättelser. Romanens otaliga röster blir aldrig en enda. Bolaño är motsatsen till den klassiske, visionäre, autokratiske författaren med alla kort på hand. Bolaño är snarast en litteraturens sanna demokrat och gestaltar tillvaron i all dess mångstämmighet och undanglidande motsägelsefullhet.

Den kan kännas frustrerande ?- som en deckare utan lösning - likväl varken kan eller vill jag motstå hans rasande skickliga, sagolikt underhållande berättarkonst. "2666" är ett fabulöst läsäventyr och ett romanexperiment utan motstycke.

Stora romaner brukar liknas vid katedralbyggen. "2666" är dock inte en ynka utan ett antal olika katedraler. Ett litterärt svindleri i den högsta skolan.

ÖRJAN ABRAHAMSSON