Jag är kanske inte guds bästa barn själv, men i dessa dagar av Springsteen- och Rybak-hysteri kan jag i alla fall unna mig att känna mig som en ganska seriös och duktig journalist. Exemplet ovan är en autentisk utskrift av tidernas sämsta rockintervju i svensk tv. En reporter på något av våra nyhetsprogram får chansen att intervjua världens största rockartist, och väljer att ställa tidernas dummaste och mest ointressanta fråga. Ett hån mot de miljontals svenskar som älskar Springsteen.
Och så nu det här med norska rekord-ESC-vinnaren Alexander Rybak, där svenska recensenter visar normal integritet och tar sitt uppdrag på allvar och ger killens första skiva det omdöme de tycker att den förtjänar. Men vad gör de glada norska kollegorna? De visar fullständig brist på journalistisk etik och ryggrad och tar patriotismen och supporterjournalistiken till nivåer som aldrig tidigare har beträtts. Dels hystar välrenommerade och rutinerade rockkritiker på stora, seriösa tidningar på lillkillen högsta betyg som om han vore det största sen Schubert. Dels gör de förstasidesnyheter av att en liten svensk recensent gör sitt jobb och sågar skivan. Jag har då aldrig varit med om maken.
Norge - den sista Sovjetstaten var det visst nån som sa. Pyttsan. Här snackar vi Eritrea-nivå.