Apropå ämnet i förra veckans spalt - o- som förstavelse - skriver en läsare om ordparet rolig och orolig. Hon brukar skämtsamt använda "oroligt" i betydelsen "inte roligt". I danskan betyder rolig "lugn", skriver hon, och tänker sig därför att orolig faktiskt är ett motsatsord till rolig, fast inte till svenskans rolig, utan till danskans. (Rolig betyder lugn även på norska.) Det är en rimlig tanke, och det finns en förklaring.
Rolig är bildat till ro, och betydelsen var tidigare "lugn" även i svenskan. Utöver dagens betydelse "stillhet, lugn" betydde ro även "nöje, glädje". Roa betydde "vila; lugna".
På slutet av 1600-talet förändrades betydelsen.
Orolig är därför ett motsatsord till rolig, fast till den gamla betydelsen av rolig. Samma förhållande finns i orden roa och oroa.
Nils Alkner uppmärksammar ordparet lustig och olustig. Lustig kan betyda både "rolig" och "underlig", vilket kan tyckas lite förvirrande. Olustig signalerar missnöje, en negativ känsla.
"När en östgöte känner sig lustig, känner hon sig i själva verket olustig" skriver Alkner. Kanske är betydelsen "konstig" vanligare i Östergötland än på andra håll?
Förvägen betyder djärv, påpekar också Alkner. Precis som oförvägen. Ja, så kan det alltså vara. O- behöver inte förändra betydelsen.
På tal om förvirra: Någon ville beskriva att något gick planenligt och problemfritt, och använde liknelsen går som tåget. Kanske kan vara klokt att välja ett annat bildspråk för tillfället ...