Allra helst hade jag ju sett att David Lindgren inte var med i Melodifestivalen över huvud taget. Han kastades in som sista-sekunden-reserv i stället för diskade trion Anna Järvinen/Björn Olsson/Martin Elisson, som om de bara hade lyckats ta sig till startlinjen hade varit årets intressantaste bidrag. Nu fick låtsas-Danny vikariera, och då blev det dansgolvshit av standardsnitt. Glatt och spralligt men inte särskilt spännande.
Å andra sidan vill man ju gärna ha åtminstone en rejäl skräll i varje final, och nu har vi fått årets.
För Stockholms musikalpublik är David Lindgren måhända ett etablerat kort, men för oss andra är han fullständigt oskriven. Nu tror jag att han kan räkna med en topp-fem-placering i finalen, om han inte dukar under fullständigt när den riktiga Danny ger sig in i leken om ett par veckor.
Tråkigt kan väl överlag gälla som beskrivning för veckans deltävling. Två bidrag stack ut, Mimi Ohs och Timoteijs, och det var bara för att de var klart sämre än de andras. Att årets pojkpojke, Ulrik Munther, stod för deltävlingens bästa låt handlade mest om slätstruken konkurrens.
Heder i alla fall åt röstarna, som struntar i historia och kändisskap och går på det de gillar bäst för stunden. Det håller inte att gå in och slentriansjunga lite om blommor och stjärnor bara för att man heter Di Leva.
Deltävlingens?
? konstaterande: Rockabilly eller hårdrock är lika med minst en andra chansen-biljett.
? snyggaste: Andreas Lundstedt. Som alltid.
? bisarraste: Elektronikanestorn Håkan Lidbo i antenner vid nån sorts induktionshäll. Nåja, "Bolibompa"-fansen ska ju få sitt.
? sammanträffande: I Kunskapskanalen visades samtidigt "Musik som tortyr"?