Få böcker har varit så livskraftiga i kampen för fortbestånd och nya upplagor som Charles Darwins "Om arternas uppkomst". Nästa år är det 150 år sedan den banbrytande boken gavs ut, och jämt 200 år sedan dess författare föddes. Dubbeljubileet kommer sannolikt att firas överallt där kreationismens ande inte svävar över djupen - ja, redan nu uppmärksammas det av zooekologiprofessorn Staffan Ulfstrand, som i "Darwins idé" hyllar evolutionsbiologins fader och hans ännu vitala verk.
Efter att i några inledande kapitel ha presenterat idén om artutveckling genom naturligt urval och stökat undan de vetenskapshistoriska aspekterna går författaren över till sitt egentliga ärende: att med exempel visa på den darwinska modellens relevans för dagens forskning, där genetik möter ekologi i en solid syntes. I detta syfte ger han fascinerande inblickar i sävsparvars otrohet, kalråttors celibat, darwinfinkars kulturbarriärer och barnamord bland langurer; han funderar kring kärrspindlars personlighet, språkförmågans utveckling, valens släktskap med antilopen och skillnaden mellan macho- och velourhannar hos flugsnapparen.
Det låter roligt, och roligt är det. Ulfstrand är en förträfflig pedagog som med entusiasm och formuleringsförmåga populariserar vetenskapens rön och tvistefrön utan att banalisera.
Han låter oss se naturen genom den erfarne forskarens skarpa och osentimentala blick, och kastar på så sätt ljus inte bara över evolutionsbiologins problem utan också över grundläggande frågeställningar om vad det innebär att vara en svanslös primat med stor hjärna och upprätt gång.