Roman om hälsofascism: Friheten försvann med förkylningarna

Redan i dag finns tecken på vad man lite tillspetsat skulle kunna kalla en hälsofascism i samhället. Personer som röker, äter fel eller inte motionerar skam- och skuldbeläggs, och vissa läkare vill kunna vägra rökare operation. Är det okej eller inte att på detta sätt försöka styra medborgarnas beteenden, från det oönskade till det önskade?  

Om hur också de bästa avsikter kan spåra ur och leda till en kuslig välmeningens diktatur handlar Juli Zehs framtidsskildring "Corpus Delicti".

Året är 2058. Det är inte längre bara önskvärt att sköta sin hälsa, det är en sträng plikt som övervakas noga. Alla medborgare är underkastade Metoden, en stenhårt tillämpad filosofi för att minimera risken för sjukdom och maximera hälsan; för individen, och därmed också för samhället.

Tyvärr försvann individens frihet ungefär samtidigt som bakterierna och förkylningarna. Det finns en terrorgrupp som heter "Rätten till sjukdom". Förnuft och logik betyder allt. Naturvetenskapen har utrotat religionen och lämnat människan utan andra svar än de intellektuella.  

I berättelsens centrum står Mia Holl, som just förlorat sin bror Moritz. Moritz har begått självmord i  fängelse anklagad för en våldtäkt som han enligt Metoden är hundraprocentigt skyldig till (DNA-bevis), men som han själv förnekade. Han var också en fritänkare som vägrade underordna sig, och hans fall utmanar därmed samhällets grundvalar.  

Moritz har lämnat ett emotionellt arv till Mia, som efter hans död kommer att anta mer och mer av hans förhållningssätt till omvärlden. Detta ställer henne alltmera i konflikt med staten och snart tvingas hon i domstol försvara både sin kärlek till brodern, sin övertygelse om hans oskuld, och sin egen pålitlighet som medborgare.  

Juli Zeh skriver på en sparsam, skarpt utmejslad och på något sätt metallisk prosa. Mycket av handlingen drivs av dialog där replikerna studsar som pingpong-bollar mot varandra, oftast mellan Mia och Kramer, den elegante journalisten i vad som nu verkligen blivit "den tredje statsmakten".

Berättelsen är intelligent och intressant i sitt filosofiska resonerande kring begrepp som förnuft och känsla, vetenskap, frihet och integritet. Den ställer djupgående frågor om människans natur, om vilket slags samhälle vi vill ha och vad som egentligen är gott och ont.

ANNA RUDBERG-W