Amerikanska romantiska komedier har haft några tuffa år. Framför allt saknas stjärnorna som kan bära även mindre lyckade försök. Det finns ingen solklar leading lady eller leading man. I brist på annat har Matthew McConaughey lyckats smajla sig in som Hollywoods första val. Det var helt okej i "Hur man blir av med en kille på tio dagar" men har aldrig varit klockrent. Skälet är tydligt i "Flickvänner från förr". McConaughey är bra på att skildra sliskiga mansgrisar men har svårt att klara av förvandlingen till romantisk partner.
I "Flickvänner från förr" spelar McConaughey den tjejtjusande och arrogante fotografen Connor Mead. En kille som hatar äktenskapet och inte tycker att det är något brott att ha engångsligg. Men i en romantisk komedi är ett sådant uttalande lika straffbart som mord i CSI och vi vet att han kommer att få lära sig en läxa. Den kommer i form av spöken. Genom att hämta inspiration från Dickens klassiska "En julsaga" låter filmen Connor möta flickvänner från förr, nu och i framtiden. Han ser sitt liv med nya ögon och inser att han faktiskt alltid har varit kär i sin barndomsvän Jenny. Hon spelas av Jennifer Garner som faktiskt gör ett strålande jobb med att med små medel försöka ge sin marginaliserade karaktär lite liv och dignitet. För det är svårt att förstå varför vi ska önska att hon får Connor i slutet, mer än att det är så det brukar vara.
Det finns med andra ord inte så mycket romantik i "Flickvänner från förr".
Komedin är lite bättre, speciellt tack vare några briljanta biroller.
Michael Douglas är underbar som gammal playboy och unga Emma Stone är hysteriskt kul som "flickvän från förr".