Rona Jaffes bok om en grupp unga kvinnor som hankar sig fram på lågbetalda jobb i New York och drömmer om att gifta sig kom ut 1958, och är en klassiker i sitt slag, i stil med "Dockornas dal" av Jacqueline Susann. Tänk en tidig föregångare till "Sex and the City" i "Mad men"-miljö: Ett kontorslandskap kallat trälhavet med unga kvinnor i tjusiga kläder och frisyrer vid skrivmaskinerna. De äter medhavda smörgåsar för att spara pengar medan de oftast manliga cheferna tar långa dry martini-luncher och tafsar så fort de kommer åt.
Rona Jaffe tar frispråkigt upp dåtidens kontroversiella ämnen, som abort, sexuella trakasserier och otrohet. Jag förstår absolut att det blev en bästsäljare. Hon har många fina New York-markörer och skriver underhållande och lättläst, men det blir för ytligt och framför allt alldeles för långt. Så väldigt intresserad blir jag inte av Caroline, Gregg, Barbara, April och Mary Agnes.
Den fiktive karaktären Don Draper från "Mad men" tycker till på omslaget: "This is fascinating", och det står fullkomligt klart att nyutgivningen av "Det bästa av allt" vill rida på hela vurmen för 1950-1960-talets livsstil. Själv får jag lust att se filmen, från 1959, istället för att läsa boken. Då får man ju se alla vackra klänningar också.