Roy Jacobsen är född i Oslo där han växte upp i en typisk arbetarstadsdel utanför stan. Han var i skolåldern i början av 60-talet precis som huvudpersonen Finn i romanen "Underbarn" som nu kommer i svensk översättning. Finn är också bra på att skriva som hans mamma uttrycker det i romanen.
Men det är inte i kraft av uppväxtskildring som "Underbarn" är en läsvärd text. Det är inte anekdoterna som bär texten. Jacobsens roman är mycket mer raffinerad än så. Han är inte intresserad av en klichéartad bild av 60-talet. Han nämner liksom i förbifarten standardrekvisitan i början av berättelsen för att sedan kallt lämna det därhän. Det känns som en befriande lättnad. Det anger att det som kommer inte handlar om nostalgiserande kring en svunnen barndom.
Lyssnar lyhörtI stället borrar författaren på djupet i de stämningar som rådde. Jag är inte helt insatt i hur det var specifikt i Norge vid den tidpunkten. Men det som tornar upp i romanen liknar mycket de stämningar som fanns i svenska förorter på den tiden.
Det är inte några stora svepande drag som Jacobsen skildrar. Han lyssnar i stället lyhört av den unga Finns vardag - hur 60-talet lever i honom. Då kunde världen vara fylld av vuxnas svek och hemligheter, omskrivningar av verkligheten.
Med andra ord, den tid då man ljög för barnen. Då var samhället inte pedagogiskt med barn. Skolan var straffande och klassificerande. Myndigheternas förmynderi var en del av vardagen.
Finn får uppleva en julafton som slutar i gräl och slagsmål. Han får stryk av en vuxen han litar på under en skidtur i Oslos utkanter. En episod som också angriper föreställningen om att längdskidåkning är en alltigenom sund nationalsport i Norge. Finn blir dessutom den som uppfostrar sin halvsyster en tid.
Underfundig prosaVåldet är närvarande hela tiden. Med våld tillrättavisar man klasskamrater och med våld görs det upp på julafton mellan farbröderna. Det finns överallt, det är en blodfläck som alla får med sig. Men våldet är också osynligt när Finns lillasyster får tabletter för att sova.
"Underbarn" är också en skildring av arbetarklassen som växte upp i hyreshusområden på sextiotalet. När alla fick det bättre. Kanske till och med var det då som inredningsboomen började. Romanen börjar med att Finn och hans mamma målar om lägenheten för att strax därefter tapetsera om den och låna pengar till nya möbler.
Roy Jacobsens prosa är underfundig - här i en mycket väl utförd översättning av Staffan Söderblom. Jacobsen håller inne med en del ord. Det är outtalat, ändå finns det där. Läsaren måste tänka sig in i ett barn som lever i en värld där bara den som har erfarenheter förstår riktigt vad det handlar om.
Det är mycket välskrivet, nära storartat. "Underbarn" är en läsupplevelse, när man kommer den under ytan, som slår mycket annat.
MAGNUS DAHLÉRUS