Ryszard Kapuscinski var en världsreporter, i ordets allra mest primära betydelse. Som korrespondent för den polska nyhetsbyrån PAP rörde han sig under större delen av sextio- och sjuttiotalet konstant mellan världens värsta oroshärdar. Han upplevde inte mindre än 27 statskupper och revolutioner på plats, många av dem mycket blodiga. Han träffade Patrice Lumumba i Kongo, Che Guevara på Kuba, Idi Amin i Uganda. Fyra gånger dömdes han till döden i olika sammanhang.
Han föddes 1932 i Pinsk i dåvarande Polen, nuvarande Vitryssland. I staden levde judar, polacker, ryssar, vitryssar, ukrainare och armenier sida vid sida. Minnet av det, och fattigdomen i barndomsstaden, inspirerade honom till att söka sig till tredje världen, sa han i en intervju i den brittiska tidningen Granta 1987.
- De var ett folk utan land och därför utan nationell identitet.
Men det var inte för sitt trägna nyhetsarbete han blev berömd. När han hade lämnat sina artiklar till nyhetsbyrån, fortsatte han att skriva om det som går utanför nyhetsartikeln: människor han träffat, doften av revolution, känslan av statskupp. Det var dessa berättelser, som alltid balanserade på gränsen mellan essä, reportage och novell, som gjorde honom berömd.
Berättelserna blev böcker, som gavs ut i Polen och så småningom även översattes. Bland de mest uppskattade var "Kejsaren" som handlar Haile Selassies sista dagar, "Shahernas shah" som handlar om den siste shahen av Iran och "Fotbollskriget", om ett krig mellan El Salvador och Honduras som utlöstes av två landskamper i fotboll. I våras kom hans sista bok, "På resa med Herodotos" ut på svenska.
När TT Spektra träffade honom i samband med den boken, sa han:
- I mitt skrivande finns bara en motivation och det är att bygga broar. Det har alltid varit målet. Man kan kalla det att agera översättare mellan kulturer. (TT Spektra)